Kanske skulle jag skriva en lista om allt som ska göras idag, kanske blir det inte gjort annars, kanske vill jag hellre slappa hela dagen, kanske vill jag ingenting, men kanske måste jag. *hmmmmm*
Hur som helst, lite av det som ska göras: storrengöring av kattlådan, städning, betala räkningar, komma upp i mina 10000 steg, rensa i ”att läsa”-högen…
Men gör jag allt idag, kan jag slappa i morgon – en tanke värd att tänka på.
Men först äta lite.
Idag skulle jag lära mig fem nya saker, men eftersom jag glömde bort det så har jag bara lärt mig en sak (syster 1’s nummer på jobbet). Får ta nya tag med det i morgon.
Det mesta känns fortfarande tråkigt så jobbarkompis A är på mig att jag ska följa med henne och pojkvän T ut att äta i morgon efter jobbet. Men jag känner verkligen inte för det, inte det minsta, hur kul är det att gå ut och äta med två turturduvor när man själv känner sig ensammare än ensammast. Vi får se hur det blir med den saken. Sen så tycker katterna fd husse att jag ska komma över till honom för att grilla i morgon, men det känner jag inte heller för. Är dessutom alldeles för trött efter att ha jobbat alldeles för mycket den senaste tiden så jag är ändå inget roligt sällskap.
Och på tal om det, nu är det sängdags ÅTER igen. Men efter i morgon stundar två lediga dagar och jag ska sova igen mig lite, längtar. Och spela lite Wii Sport Resort som jag fick hem igår.
Natti Natt.
Idag fick jag dagdrömma om vad jag vill! Ett sätt att befria sig helt från den verkliga världen med dess påfrestningar och begränsningar enligt Scrivner. Jag fick önska mig precis vad jag vill och jag skulle ha roligt under tiden.
Kanske låter lätt för en del, men jag tyckte det var rätt knepigt. De exempel som ges i boken var ganska urflippade som till exempel: ”När du har hämtat barnen efter skolan åker ni alla och hälsar på Musse Pigg, som ringde och sa att han hade lite tid över för att komma och underhålla barnen medan du lagar en lyxmiddag till Leonardo DiCaprio.” Det är inte att dagdrömma som var det knepiga, utan det knepiga var att kanske int dagdrömma så realistiskt. Dagdrömma har jag gjort mycket under min uppväxt, det och att läsa var mitt sätt att för ett tag fly från allt det jobbiga i min uppväxt. När jag blev äldre och flyttade hemifrån så försvann en stor del av behovet till det, men visst händer det fortfarande att jag gör det.
Så vad har jag då dagdrömt om idag. Att jag väcktes av ett telefonsamtal och fick höra att jag vunnit en resa till Maldiverna, att få bo i en lyxvilla ute i vattnet. Samtidigt så vann jag en hel del pengar som jag dels kunde roa mig med på resan men eftersom det var så mycket så räckte givetvis pengarna även till att köpa drömlägenheten och betala tillbaka studielånen, och ändå ha mycket pengar över. När jag är på Maldiverna träffar jag förstås mitt livs kärlek och vi tar underbart romantiska promenader på stranden i månens sken. Givetvis är han inte efter alla mina pengar eftersom han har en del själv. Väl hemma igen flyttar jag in i min underbara nya lägenhet, katterna och jag stormtrivs. Går ner till att jobba 50% och under vissa delar av året åker jag dessutom utomlands och jobbar med Läkare utan Gränser tillsammans med mitt livs kärlek som också är sjuksköterska (han har tjänat storkovan i Saudiarabien). Efter ett tag flyttar vi ihop och gifter oss några år senare i månskenet på samma strand på Maldiverna. Självklart vill vi ha barn och det är inga problem där inte, vi lyckas på första försöket – tvillingar dessutom…. Och så vidare, och så vidare…
Kan man överdosera i optimism och att vara positiv? Kan man? Ja, inte vet jag. Hur som helst så har idag inte varit någon bra dag och jag kan egentligen inte sätta fingret på varför dagen inte har varit något bra. Inget har hänt, inget som har kunnat få mitt humör att sjunka till botten. Kommer inte ihåg om humöret var lågt redan i morse eller om det kom senare under dagen. Hade en relativt bra kväll på jobbet, visserligen en del att göra men inte för mycket och inte heller för lite. Hade ett bra team och hade bra doktorer hela passet, hade inget trassel med avdelningar när jag skulle rapportera upp patienter. Köpte en Pepsi Max trots att det inte var fredag…
…men ändå. Humöret nära botten. Kanske för att jag jobbar många pass på raken, kanske för att jag inte har något planerat när jag slutar på lördag vid fyra och sen är ledig i två dagar. Kanske för en kommentar på tv, en kommentar som jag känner igen, en kommentar efter missfall, ”du blev ju gravid, det kan hända igen…”
Vet inte jag, men plötsligt kändes livet lite tråkigt igen. Innehållslöst. Inget roligt som händer, inget roligt att se fram emot. Bara trist. Ensamheten är för nära, väver in mig, omsluter mig, låter mig inte smita.
Att jag dessutom har förkylningskänningar gör ju inte saken bättre.
Vill falla, skulle kunna falla, men får inte falla eftersom det ändå inte är någon idé, varför falla när det bara leder till att man blir sårad. Orkar inte vara den enda som faller igen… Så jag håller tillbaka mina känslor, jag håller tillbaka mina tankar och hoppas att det en dag blir annorlunda, men kommer det någonsin att bli det.
Bara negativa tankar nu. Avslutar med en favorit…och hoppas att jag vaknar på bättre humör, hoppas på en bättre torsdag.
Att ge någon en komplimang betyder att du gett något positivt och gjort den personens dag ljusare och gladare, vilket i sin tur gör att du känner dig mer positiv.
Uppgiften för dagen var att ge en komplimang åt en vän och åt en främling, komplimangerna skulle vara äkta eftersom de annars inte fungerar. När jag tittade på människor skulle jag koncentrera mig på det som är positivt hos dem och försöka tänka ut en positiv sak hos dem.
Kan ärligen säga att mitt humör inte har varit toppen idag, hade svårt att vara positiv (kanske överdoserade jag igår) och jag tänkte inte på vad som var positivt hos de människor jag mötte. Dock gav jag en komplimang till en vän och även en komplimang till en främling. Vännen var en jobbarkompis, eftersom jag har jobbat idag. Kommer nu inte ihåg var det var exakt, dåligt minne idag. Sen så fick även en främling en komplimang och jag tror att den mottogs väl. Fast egentligen var det ingen främling, inte helt i alla fall, jag hade haft en anhörig till henne som patient på mitt gamla jobb.
Även jag fick en komplimang, eller något liknande i alla fall. Fick höra att jag alltid var så glad och att man blev på gott humör av att vara i min närhet. Inte illa att höra något sådant en dag då humöret verkligen inte var på topp…
