Jag avstod från midsommarfirande i skärgården i år, jag orkade helt enkelt inte låtsas att allt är bra. För det är det inte. Medicinen får mig att må dåligt, som en åskstorm inombords. Kan inte riktigt förklara hur det känns, det stormar inuti och allt är i en enda röra. Känner mig skakig. Midsommar är en helg då folk anser att man måste vara glad, helst ska man dricka alkohol också, men framför allt ta mig fan inte glömma att vara glad. Jag är inte glad, jag orkar inte låtsas. I vanliga fall kan jag dölja att jag inte mår bra och få de flesta att tro att jag mår bättre än vad jag gör. Men inte nu och det för att de förbaskade pillrena göra mig helt konstig. Det jobbiga med att inte följa med vara att behöva göra P ledsen, för honom är midsommar en viktig händelse under året något som det aldrig har varit för mig. Men vi har många fler midsommaraftnar framför oss så jag har tid på mig att gottgöra honom för denna. Så jag har haft en skön och ensam midsommar med missarna, har städat vilket ofta konstigt nog får mig att må bra när det stormar inom mig.