Denna månad då alla verkar ligga hemma sjuka eller vabbar så har jag klarat mig ovanligt bra. Ingen vinterkräksjuka, influensa eller förkylning. Eftersom jag kommit igång med löpningen så känns det som jag verkligen har haft tur. Och ja, jag skriver haft tur för idag verkar det som turen vänt. Jag har nyst gånger flera, min hosta är värre och när jag stämplade ut från jobbet ikväll så kände jag mig smått febrig och snuvig. Angående min hosta, den som jag har dragits med i cirka åtta år, så har den varit rent überjävlig idag och vid lunch hade jag en hostattack så tårarna sprutade. Som tur var så lugnade den ner sig lite sen så jag kunde jobba.
Och angående min hosta: ja, jag har hostat i åtta år. Nej, jag har inte sökt vård för detta (men jag har försökt men eftersom jag då hade ett blodvärde på 87 fokuserade de istället på det). Idag var flera jobbarkompisar på mig att jag borde boka tid hos vårdcentral för att få det kollat och kanske borde jag försöka. Men jag är lite rädd för att det ska bli samma visa som det var i Uppsala, det vill säga jag ringer när hostan är värre men eftersom jag har hostat så länge så anser det inte vara så allvarligt och jag får tid typ ett halvår senare…och surprise, då är hostan bättre. Min kära hosta går i vågor, ibland är det värre och ibland bättre. Men jag hostar varje dag, varje timme. När den är riktigt jobbig så hostar jag upp mycket slem, eller kräks upp slem kanske man ska säga. Riktigt trevligt med andra ord. Men som med så mycket annat – man vänjer sig!
Jag hoppas verkligen att sjukdomskänslan försvinner så att jag vaknar pigg och frisk i morgon, så att jag efter jobbet kan ge mig ut och springa enligt plan. Frukosten är förberedd, kläderna framlagda – dags att sova några timmar och hoppas på det bästa.
Natt på er!
Nr 34 av #blogg 100.