Etikett: fika

Dagen idag

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Fredag. Ledig fredag. Inte helt fel om jag får säga det själv. Gårdagskvällen var inte så rolig och jag hade ångest över de tre lediga dagar jag hade framför mig. Varför kan man ju undra, för jag brukar verkligen inte ha ångest över att vara ledig. Men denna gång kändes det bara tungt, att veta att jag hade tre dagar framför mig och inget att göra. Tre ensamma dagar med andra ord. Jag brukar inte få ångest över att vara ensam heller.

Så jag gick och la mig tidigt igår, ångesten var inte den enda anledningen för jag var verkligen trött också. Sov dock inte så bra, vaknade flera gånger och snurrade runt i hela sängen. Jag gick upp redan vid halv åtta och de som känner mig vet att det händer inte ofta att jag går upp så tidigt frivilligt på en ledig dag. Hamnade framför datorn ett tag, twittrade en del (någon som jag börjat göra mer igen den senaste tiden) och kom sen iväg och handlade kattmat. Funderade en del på vad jag skulle göra med dagen och bestämde mig för att ta mig till Livrustkammaren och deras temavisning om gömda och glömda kvinnor. Älskar Livrustkammaren! Glad att jag kom iväg och gjorde något.

Efteråt tog jag en promenad och funderade på om jag skulle våga fråga @nyweN om hon ville fika och jag är så glad att jag frågade för det ville hon! Jag har så svårt för att ta sådana initiativ eftersom jag alltid tror att ingen vill umgås med mig, en kvarleva från när jag var liten. Att jag inte duger och att ingen tycker om mig…

I alla fall, hade en mysig fika med @nyweN och fick träffa hennes underbara katt som numera är min stora kärlek i livet!

Så det var min dag. Den avslutades sedan med att jag satt och grät ensam på kyrkogården här i yttre bortre, men det är en annan historia.

Nr 45 av #blogg100.

Kanske dags att börja blogga lite igen

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Det var ju ett tag sedan, snart fyra månader sedan för att vara mer exakt. Har helt enkelt inte känt för det, mycket för att jag känt mig begränsad i vad jag kan skriva här beroende på vilka som läser. Andra gånger har jag saknat att blogga men eftersom det varit så länge sedan sist så har jag inte tagit tag i det. Hur som helst, den största anledningen till att jag inte skrivit något är för att jag inte mått så bra den här våren…och gör inte än. Men tänkte försöka börja få igång skrivandet igen.

Idag har vi haft svärisarna och bästa svägerskan med familj över på för sen födelsedagslunch och fika. Hur mysigt som helst! Min fina P har fyllt år och blomman och vissa av Kultdelarna fick han idag. Är så fint så på vårt vardagsrumsbord nu.

Annars då? Äsch, det tar jag en annan dag.

Tredje advent

by  on  in om vardagen • 2 Comments

Bjöds på godfika på glöggparty igår, bland annat mumsig cupcake.

Länge sedan jag visat mig här men kanske är det dags att börja igen. Jag har försökt att bara ta det lugnt ett tag, det blev lite mycket med stress inför försäljningen av lägenheten, två jobb (sista passen på det gamla och intropass på det nya extrajobbet), flytt, studier, packning och flytt. Men nu är jag på plats hos älsklingen i Täby sedan några veckor tillbaka, alla lådor är inte borta än men det stressar jag inte över (fast det skulle vara skönt om det var borta på onsdag när syrran kommer hit men inser att blir lite svårt eftersom jag ska gå två intronätter innan dess).

Eftersom det är dags att vända lite på dygnet så tänkte jag spela lite Assassin’s Creed Brotherhood som jag köpte begagnat idag. Kan inte säga att jag fått riktig pejl på hur man förflyttar sig och har ihjäl folk än men det kommer väl.

En känsla av utanförskap

by  on  in om vardagen • 7 Comments

När jag var liten var jag en reservkompis, jag dög när de andras ”bästisar” var upptagna med annat. Jag kommer inte ihåg riktigt när detta började, antingen var det i lekis eller i första klass. Vi var sju flickor och 14 pojkar. Alla flickor lekte två och två, jag blev utan. Jag var utanför.

I femte klass kom en till flicka till vår klass och samtidigt och nu plötsligt ändrades allt, alla bytte ”bästisar” och jag befann mig helt plötsligt inte utanför. Jag dög. Och fortsatte att göra så genom resten av skolåren, även om jag under åren bytte ut de vänner jag umgicks mest med. Men jag hade aldrig en riktig bästa vän som jag anförtrodde allt, jag vågade helt enkelt inte.

Dessa år av utanförskap lämnade sina spår, något som jag kommit på långt in i vuxen ålder. Jag känner mig ofta utanför, exkluderad. Ska folk i min närhet göra saker och jag inte tillfrågas förvandlas jag till den lilla bästislösa flicka som jag en gång var. Så dumt, man kan inte alltid bli tillfrågad. Hur som helst, vid sådan tillfällen gör sig gamla tankegångar påminda, de om att jag inte duger, att jag inte är något att ha. Varför ska det vara så, jag vet ju att det inte stämmer.

Från mitt håll, det vill säga att stå utanför och titta in, så känns det som alla har en stor vänkrets som de umgås ofta med. Alla utom jag, jag har ingen som jag umgås ofta med utan jag är ensam större delen av min fritid. Många ”bekanta”/vänner, men inga riktigt nära vänner. Sådana vänner som man kan prata med det mesta om, vänner som man kan ha fikadejter med var och varannan helg. Jag saknar det. Vänner som bara ringer nån kväll för att de vill prata. Min telefon är tyst. Och visst, jag kan också ringa men vem ska jag ringa till. (Någon som ofta fikar med sina vänner på helgerna är Janne, skulle så gärna också vilja ha det så…)

Vart vill jag egentligen komma med detta inlägg? Bra fråga. Ingenstans kanske. Vill bara få ur mig några av de tankar som snurrar runt, runt. Egentligen borde jag sova i stället för att sitta här och bli nedstämd…så nu får det bli så att jag lägger mig. Här kan jag inte sitta hela natten.

%d bloggare gillar detta: