Hej då Mora!

Som jag kommer att sakna denna utsikt! Österdalälven och bergen! Visst, den hade varit ännu finare om några träd hade försvunnit och det röda huset inte hade stått i vägen, men man kan inte få allt. Det här har varit min utsikt från min balkong och mitt vardagsrumsfönster under nästan tre års tid, en finare utsikt än denna kommer jag nog aldrig att få igen. Jag har stått otaliga gånger och tittat ut genom vardagsrumsfönstret, sett många otroligt fina solnedgångar. Ja, jag kommer verkligen att sakna den! (På tal om nästan tre år, det var länge sedan jag bodde så länge i en och samma bostad! Den tid jag jobbade där är också det längsta jag jobbat på en och samma avdelning sedan jag blev klar sjuksköterska för tio år sedan, det säger något om hur bra jag trivdes där…tills jag inte gjorde det längre.)

Idag tog jag en sväng till Mora för att slutbesikta min lägenhet tillsammans med bovärden plus att jag hämtade mina vinterhjul. Så, nu är det bara att komma i ordning i min nya lägenhet och sen är allt med flytten avklarat – som jag ser fram emot det. Har inte så mycket kvar att göra och jag borde bli klar i morgon, beroende på om jag kommer igång eller inte. Det återstår att se.

›› 90/100 #blogg100

Jag, en sängmänniska!

Jo men så är det, jag är en sängmänniska! Jag har bara glömt bort det de senaste åren men jag tror att det kommer att återkomma i denna lägenhet.

Vadå sängmänniska, tänker du. Jag menar inte att jag ligger i sängen hela dagarna, även om jag mycket väl kunde göra det. Nej, jag menar att jag tycker om att sitta i sängen och göra saker, som att skriva detta inlägg till exempel. Eller sortera papper eller vad som helst. Saker du skulle kunna göra vid ett bord men som jag gärna gör i sängen.

Som det är nu har jag ju inte så mycket val eftersom jag fortfarande bor i ett flyttkaos, även om köksbordet faktist går att använda till viss del efter idag. Soffan däremot, där jag de senaste åren har tillbringat mycket tid, är inte riktigt sittbar än (och dessutom har jag inte kopplat in min tv och all teknik än). Men ändå känner jag att detta blir lägenheten då jag blir en sängmänniska igen. Eftersom jag har en relativt hög säng ser jag ut genom balkongdörren och över balkongräcket, utsikt över himlen och några hus. Dessutom trivs jag i mitt sovrum, även om det till viss del är flyttkaos här också.

Så hur är det då egentligen med flyttkaoset just nu? Jodå, börjar få lite ordning och så här snabbt har det nog inte gått någon gång förr. Jag har nästan tömt alla flyttkartonger, i alla fall de som ska tömmas. Kan hända att jag två eller tre kvar som ska packas ur. Sen så är det Tetris som gäller! Har inte många köksskåp men har rätt mycket saker, och då har jag ändå valt att inte ha framme allt. Jag har inget förråd så de är Tetris som gäller även i klädkammaren. Men jag oroar mig inte, jag ska nog få in det jag vill ha och ändå komma åt de tre garderober som finns där inne.

(Och självklart måste sängen bäddas med överkast, annars klarar inte min knäppa hjärna av att sova i den sen… Den ryser av bara tanken.)

›› 89/100 #blogg100

Ofrivilligt barnlösas dag 2017 – mår jag alltid bra i min barnlöshet?

Så var det åter den dag på året, dagen före mors dag, dagen då vi uppmärksammar alla som har svårigheter att bli föräldrar. Jag har ett tag tillbaka funderat på vad jag skulle skriva om i år, jag känner att mina tidigare inlägg på denna dag har varit ganska uttömmande men jag känner ändå att jag vill skriva något, för att uppmärksamma, för att synliggöra. Vi ofrivilligt barnlösa har blivit mer synliga de senaste åren men ändå är vi så många som gömmer oss. För det gör ont, för att det kanske känns skamligt – anledningarna är lika många som de finns de som inte vill prata om sin barnlöshet.

Mår jag alltid bra i min barnlöshet?

De som följer min blogg, och kanske även känner mig i verkliga livet, vet att jag ofta skriver/säger att jag mår bra i min barnlöshet. Men självfallet är det inte så. Jag har dagar då det gör ont och jag tänker på alla de saker som jag aldrig har får/fått uppleva. Jag blir lite mer påmind när någon i min egen ålder, eller i närheten av den, faktiskt blir gravid och sen föder ett levande barn. Det påminner mig att det kanske inte är för sent. Och det, mina vänner, gör ont. För mig, med mina problem att bli gravid, har det dock varit för sent sedan länge. Men ändå kommer den där lilla tanken att hon kunde, kanske skulle jag också kunna.

Sen finns det olika saker som triggar igång det onda, det kan vara allt från gulliga barnfamiljer, gravida magar till all förbaskad reklam inriktad på mors dag som kommer i mailen eller syns på andra plattformar. Olika uttryck som folk slänger sig med är en sak, för tillfället har jag otroligt svårt för ”barnbarn är livets efterrätt”. Härom helgen när jag satt på tåget ner till Göteborg så var det en farmor/mormor som satt och pratade med sin väninna och med eftertryck sa ”barnbarn är verkligen livets efterrätt”, mitt humör sjönk som en sten. En annan sak som jag den senaste tiden har haft svårt för är en gravid ”kändis” (från en amerikansk dokusåpa) som jag följer på Instagram. Hon har från när det inte ens syntes att hon var gravid hållit en hand under sin mage, för att verkligen tydliggöra att hon är gravid, på varenda kort som hon har lagt ut. (Nej, jag följer henne inte längre.)

De här sakerna som jag tar upp är inte logiska, men sen när är sorg logisk? För det här är en sorg, men en sorg som jag varit tvungen att lära mig leva med. Det är också en livskris, som jag skrev om förra året, och den kommer inte försvinna. Barnlösheten är en del av mig, jag hade önskat att det inte var så, men nu är det så och den har tyvärr haft ett stort inflytande på den jag har blivit. Det går inte att komma ifrån.

Mina tidigare inlägg skrivna på Ofrivilligt barnlösas dag går att finna här.

›› 88/100 #blogg100

Flytta ut vs flytta in

Finns helt klart en fördel med att flytta in, eller ska jag säga komma i ordning efter en har flyttat in. Du har allt ditt på plats och du kan gå och dona i din egen takt. Du kan, om du vill, sätta dig på golvet (eller om något annat sittvänligt finns tillgängligt) och bara vara i ett par minuter eller ännu längre. Det är egentligen ingen stress, förutom det faktum att det är skönt när man väl är klar.

När man flyttar ut å andra sidan, eller ska jag här säga packa ihop sitt hem, så är det mer stress inblandat. Speciellt om det är en flyttfirma som tar hand om flytten för då finns det ju en tid bestämd då själva flyttlasset ska gå. Ack denna stress! Ja, jag får skylla mig själv eftersom jag som vanligt gjorde det i sista minuten. Då finns det liksom ingen tid att bara vara utan du måste få allt klart.

Hur som helst, i morse kom mitt pick och pack vid åttatiden. Vid tio var allt inne och de hade även byggt ihop min säng, det tackar vi för även om jag inte har något emot att bygga ihop IKEA-möbler. Sedan de åkte har jag faktiskt hunnit med en hel del, bland annat har jag fixat ihop mina bokhyllor igen. Med att fixa ihop menar jag här att sätta i hyllplan, skruva fast lamporna som sitter på den lösa översta hyllan samt sätta upp de översta hyllorna igen. Jag har packat upp alla kartonger som hade böcker i botten – 17 stycken för att vara exakt (jag har en kvar men de böckerna har jag inte läst och vill ha lite koll på dem så jag inte behöver leta efter dem bland alla de andra). Visst, böckerna står inte riktigt som jag vill ha dem men jag ville först och främst bli av med en massa kartonger. Om vi säger så här, 54 flyttkartonger tar upp en hel del plats och jag har inte så mycket plats att tillgå i denna lägenhet.

Annat jag har har gjort är att tvätta en del tvätt, sängkläder och gardiner för att vara exakt. Jag cyklade och handlade lite mat på Chopchop, mycket gott och mycket uppskattat av min mage eftersom jag vid det laget var rejält hungrig. Och nu, äntligen, ska jag krypa ner i min underbara säng och förhoppningsvis sova otroligt mycket bättre än vad jag har gjort på extrasängen de tre senaste nätterna. Min kropp kommer vara så tacksam!

Jag kommer aldrig flytta utan flyttfirma igen, inte ens om flytten går inom samma stad. Så himla smidigt! Och självklart, alltid flyttstäd, för finns det något värre än att städa sin gamla bostad.

›› 87/100 #blogg100

Åter till kaoset!

Efter två lugna sköna dagar så är det i morgon som kaoset återkommer. I morgon bitti kommer mina 54 flyttkartonger och mina möbler. Jag kan inte säga att jag direkt ser fram emot det, eller jo, det gör jag ju egentligen. Framför allt längtar jag efter mina sköna säng efter två nätter i extrasängen. En natt kvar på tegelstenen och sen i morgon kväll kan jag sträcka ut mig i min ljuvliga säng!

Min kropp ser fram emot sängen, men jag tror inte den ser fram emot allt annat. Den protesterar lite här och var! Mitt vänstra knä är svullet och jag vet inte om det beror på Göteborgsvarvet eller om det är för att jag krupit omkring på golvet när jag fixade lister i min gamla lägenhet. (Eftersom jag hade lagt klickgolv och var tvungen att ta bort det enligt hyresvärden så var jag tvungen att sätta tillbaka listerna igen också.) Sen har jag ont i min vänstra fot, vad är det egentligen med min vänstra sida, men inte alls så farligt så att jag tror att jag måste avstå maran nästa vecka. Däremot så sköt jag upp dagens planerade löptur till i morgon, hoppas bara att den känns bättre då. Och sen är det armarna, mina muskler är helt slut och på den högra har jag flera rivmärken och blåmärken. Var ska detta sluta!? Har ju en del saker kvar att göra, om man säger så.

Nå väl, lite slösurfande och sen sova. Klockan åtta har kaoset kommit ikapp mig!

›› 86/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: