Kategori: om vikten

Det här med maten

Min kosthållning den senaste tiden har verkligen varit urusel! Frukosten helt ok – kvarg och bär. Lunchen typ ok – det jag har haft i frysen i form av fixade matlådor och färdigrätter (läs Ost & Broccolisoppa). Middagen helt och hållet urusel –  rostade mackor med ost och jordgubbsmarmelad. Jag kan knappt minnas när jag lagade mat senast.

Jag förstår ju att det måste bli ändring på detta men det är så tråkigt att dag ut och dag in att laga mat bara till sig själv. Jag har dessutom aldrig varit speciellt förtjust i matlagning, det har bara varit ett nödvändigt ont. Så, storkok it is. Ett antal matlådor som jag kan frysa in och något jag kan äta ett par dagar. Nu när jag börjat träna lite mer regelbundet igen är det skönt att slippa laga mat när jag är klar med träningen.

Jaha ja, så matlagning i morgon alltså. Men nu, lite smågodis – jag har ändå ”helg” nu, och i morgon sushi till middag.

›› 38/100 #blogg100

Fröken Fluff

Hör (läs) och häpna, idag var jag till gymmet! När var jag där innan idag, ja, det minns jag inte ens. Antagligen att jag tog mig dit idag var för att jag hade ett möte bokat med min viktcoach och jag kunde inte gärna avboka det (igen).

Så det var alltså dags för BIA-mätning igen och det var verkligen inget jag var sugen på efter veckovis med mumsande på onyttigheter och ingen som helst träning. Jag visste att jag skulle gått upp i vikt, det har ju min egen våg här hemma visat mig de dagar jag ställt mig på den. Dessutom så känner jag det i kroppen, fluff fluff everywhere. Och självklart visade även hennes våg det, plus 3.4 kg. Däremot hade jag inte ökat allt i fett utan faktiskt lagt på mig ett kilo i muskler (?), något som faktiskt i viss mån bekräftar det hon alltid säger att mina muskler behöver kolhydrater.

Nå väl, hon peppade mig till att komma igång med träningen igen men hon förstod mycket väl att jag hamnat i en svacka och fallit tillbaka till gamla vanor då jag var tvungen att ge upp mitt mål, Stockholm marathon. Jag har ännu inte lagt upp någon träningsplan men ska göra det i helgen när jag är långledig, dessutom ska jag göra en omstart med kosten och köra en liten nystart med bara pulver i två dagar för att få bukt lite på sötsuget.

Viktigast av allt är dock att komma i gång att träna igen, jag mår så mycket bättre då både fysiskt och psykiskt. Jag måste bara anpassa träningen till vad skitfoten klarar av utan att göra ont. Idag blev det en halvtimme på spinningcykel, måste ju vänja baken inför Tjejvättern som inte är så långt fram i tiden.

›› 81/100 #blogg100

Gamla vanor, och allt det där

Jo. Men jag tyckte att jag skulle baka en sockerkaka idag. Det var ju en bra idé. Verkligen. Egentligen förstår jag inte varför jag skulle göra det, har inte gjort det sedan någon gång förra århundradet eller något sådant. Hur som haver, jag bakade en sockerkaka och trodde att jag skulle klara av det. Då pratar jag inte om att baka, för att slänga ihop en sockerkaka klarar nog de flesta av. Nej, jag pratar om att klara av att bara ta en (eller två) bitar. Och då förstår du säkert att jag inte gjorde det.

En halv sockerkaka. En halv! Så mycket åt jag och var det verkligen nödvändigt? Till mitt försvar, och det är verkligen inget försvar, så åt jag ingen middag.

Gamla vanor, mat-/onyttighetsvanor är svåra att bryta. Idag åt jag för att jag var uttråkad, tror jag. Tänkte inte ens på några strategier för att inte göra det, nej jag bara åt. Måste komma på något som gör att jag inte gör så här för det är inte bra alls.

›› 29/100 #blogg100

Hurra!

Jag vet, jag ligger efter i min veckorapportering (något som för övrigt säkert bara roar mig) men det kommer så småningom. Idag vill jag bara berätta att det är 100 dagar (och 12 timmar och 20 min) kvar till Stockholm marathon – det närmar sig.

Eller bara och bara, det finns andra saker jag vill berätta. Två saker som får mig att utbrista ”Hurra! F*n vad bra jag är!” (Och åter igen, jag långsammare än långsammast, så för andra är det inget stort alls, men för mig är det stort!).

Ok, den första saken: För första gången idag så sprang jag 5 km på under 35 minuter! Någonsin! Jag började springa 2010 och det var även det år som jag varit snabbast, då sprang jag 5 km på 35:21. Idag sprang jag på 34:58 och då gick ändå den första kilometern på 7:50 eftersom jag enligt mitt program skulle ta första kilometern som uppvärmning.

Och den andra saken: Igår när jag ställde mig på vågen så såg jag en 7:a som första siffra, något jag inte har gjort sedan våren 2011. Äntligen! Som jag har längtat att se den där 7:an de senaste veckorna. Vikten har pendlat mellan 80-81 kg och jag har väl inte helt riktigt skött mig som jag borde. Men så igår var den där, den där 7:an! Nu är det 10 kämpiga kilon kvar tills jag ser en 6:a som första siffra, och jag ska se den – så är det bara!

När kroppen motarbetar mig

I fyra veckor nu har jag gjort en liten kraftansträngning med vikten och de tre första veckorna gick toppen. Sen vägde jag mig förra tisdagen, dagen efter ”officiell” vägningsdag och då hade jag gått upp sex hekto från dagen innan. Bara så där, utan att jag ätit något speciellt eller rört mig mindre. Och det gör mig så irriterad. Idag vägde jag mig igen och två av dessa hekton hade försvunnit igen men ändå en uppgång från förra veckan.

Det är nästan alltid så här, det går bra först och sen kommer en motgång och jag tappar sugen. Ibland håller dessa motgångar, det vill säga viktökning, i sig trots att jag ”sköter” mig och rimligtvis borde minska i vikt. Men jag ökar och jag misstänker att mina hormoner kan spela mig spratt, de hormoner som hör till de kvinnliga eländet. Just nu tror jag att jag ägglossar, min årliga ägglossning, men tycker inte den borde göra att jag ökar i vikt.

Nå väl, bara att fortsätta kämpa trots denna lilla motgång men jag är fruktansvärt sugen på chips. Vill ha chips på fredag, dillchips med dilldip för att vara exakt.

Hade minskat i centimetrar i alla fall från förra månaden. Så nu, fortsätt kämpa med mig. Finns inga andra alternativ.

›› 80/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: