Kategori: om vardagen

Tröttheten fortsätter

Fredagkväll, klockan är lite efter tio och jag har redan krupit ner under täcket. En tidig morgon, tre operationer (varav jag stod på två), en tur till IKEA och XXL, en chipspåse, Blacklist, Hay Day. Sen var jag visst trött. En kväll som denne då ensamheten känns tung, då kan jag lika gärna gå och lägga mig.

Fick sms av syster, hon tar bort blindtarmen om ett par timmar. Dålig planering med tanke på att det är två veckor kvar tills vi ska besegra 100 km på cykel. Som jag brukar säga, man vet aldrig vad som händer.

›› 84/100 #blogg100

Detta liv, vilken spänning

Eller egentligen är det precis tvärtom. Det mest spännande händer ju på jobbet, det kan och får jag ju inte berätta något om. Men så mycket annat händer inte i mitt liv och hjärnan är tom.

Idag hade jag tänkt släpa in min säng i sovrummet. Tänkt var ledordet, bestämmer jag mig för att sova i vardagsrummet ännu en natt och flytta sängen i morgon. Pysslade med lite annat när jag kom hem från jobbet istället, som att fixa matlåda. Bara en dag kvar att jobba denna vecka och snart stundar en ledig helg – som jag har längtat. Jag är verkligen inte skapt för dessa femdagarsveckor. Kanske därför humöret har varit som det varit? Tyvärr är även nästa vecka en sådan. Ja ja…

Och gnället fortsatte alltså.

›› 83/100 #blogg100

Bara gnäll

Har de senaste dagarna varit nedstämd och inte alls varit på något bra humör. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som ”stör” men något är det, barnlösheten känns även lite tyngre och min motståndskraft mot bakverk (som funnits på jobbet) har nästan varit obefintligt. Det är ett evinnerligt tjat överallt just nu, om Mors dag. Överallt. Reklam. Tv. Mail. Det gör mig så trött. Ja, vi vet att det är Mors dag på helgen. Nej, vi behöver inte bli påminda om det överallt. Du ser, jag är verkligen grinig. Inte blir det bättre då av att man efter en rörig kväll på jobbet blir sittandes på ett tåg i snigelfart när man bara vill hem eftersom man vet att man i morgon måste upp tidigt. Jättekul, verkligen, jättekul.

Slut på gnäll och jag kryper ner under täcket.

›› 82/100 #blogg100

Att bli bortglömd

När jag var liten var jag en reservkompis, en person som bara dög när den ordinarie bästa kompisen var sjuk eller bortrest. Vi var sju tjejer i klassen från lekis till femte klass. Två plus två plus två, och så jag ensam. Det var så tydligt. Detta förföljer mig än idag, väcker jobbiga känslor när jag blir utesluten från saker, jag blir ledsen. Ibland blir man utesluten av misstag, det hände idag. En arbetskamrat slutade för några månader sedan men vi kom inte ut och firade av en henne förrän idag, men att det var idag hörde jag vid tretiden men de andra hade fått mail för några veckor sedan. Men jag hade blivit bortglömd, och jobbade idag kväll så jag kunde ju inte följa med. Det hade mailats till dem som hade bidragit till present, vilket jag hade gjort.

Och tårarna kom. För en sådan liten sak. Och jag kände mig lika värdelös som jag gjorde när jag var liten.

Men nu kom jag iväg och träffade henne och de andra en kortis efter jag jobbat klart, blev övertalad att göra det av hon som hade missat att maila mig. Den personen och jag har haft våra duster tidigare och att hon då övertalar mig att komma, ja, det kändes ju rätt så bra.

›› 77/100 #blogg100

Som en tant

Nej men om man skulle ta och virka lite. Sovit en stund på sängen, råkade visst hamna där och råkade visst somna. Det var verkligen inte meningen men det var så skönt. Och välbehövligt. Har nu fixat matlåda och gjort rent kattlådan och nu blir det virkning. Som en tant. Ja, ja, är väl det då.

›› 76/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: