Den här kroppen, ibland blir jag så trött på den! Eländet är här, blödandet alltså, och det gör mig så trött. Ibland önskar jag att jag redan hade plockat ur livmodern, inte jag alltså men en doktor. Jag har ju länge funderat och velat det, men aldrig fått det gjort. Anledningar till det är för att doktorer tyckt att jag varit för ung och i fertil ålder, de vill inte plocka bort ”friska” organ. Men nu har jag pratat med doktorer, eller åtminstone en, som säger att de inte är lika hårda på den punkten här. Om en patient tycker den har så svåra problem att de vill göra en hysterektomi så får hon oftast göra en. Jag tycker att jag har svåra problem, ibland blöder jag ju tre veckor per månad och min längsta sammanhållande blödningsperiod är på 168 dagar, visserligen några år tillbaka men ändå.
Så ibland vill jag plocka bort det där förbaskade organet, ibland vill jag karva ut den med sked. Andra gånger så vill jag inte och tankarna går. Kommer jag att ångra mig? Hur kommer jag känna mig? Efter. Men nej, jag tror inte att jag kommer att ändra mig. Jag har sedan länge förlikat mig med tanken att jag aldrig kommer bli gravid och nu börjar jag dessutom bli så gammal. Och hur känner man sig efter, mindre kvinnlig? Nja, det tror jag inte, livmodern fungerar ju ändå inte som den ska. Eller jo, det gör den, det är mina hormoner och äggstockar som inte fungerar, men det är livmodern som ger besvären.
Så jag fortsätter och fundera. Och blöda.
›› 88/100 #blogg100
