Sista dagen avklarad på gamla jobbet och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Många har frågat mig hur det känns att sluta och jag har delade känslor om det. En del av mig är så jäkla glad att dagen äntligen är här, att jag inte behöver gå tillbaka dit. En annan del av mig kommer sakna att gå dit, det var det bästa jobb jag haft men de senaste månaderna har det ju inte varit så. En sak är säker, jag kommer sakna alla underbara människor som finns där.
Idag när jag gick hem så var jag dock mest arg, och det blir jag fortfarande när jag tänker på det som gjorde mig upprörd. Men mer om det tänker jag inte skriva här, förutom att det gjorde det lättare att gå därifrån, istället tänker jag gå och lägga mig och njuta av att jag i morgon får sova hur länge jag vill.
I 75 dagar har jag nu bloggat varje dag, ganska imponerande för att vara jag och den svacka jag befann mig i innan jag började med denna utmaning. Oftast har det inte varit något problem att komma något att skriva men de senaste dagarna har det ändrats, finns plötsligt inget…
Eller ska jag skriva fet, för det är ju det som gör att jag känner mig fel. Har suttit och kollat på lite kort och filmer från olika lopp på mig och jag gillar inte det jag ser. Det blir extra tydligt när man åker på träningsresor, som till exempel…
Dagens inlägg blir nummer 50 i #blogg100 och jag tycker att det hittills inte varit något problem att få ur mig ett inlägg om dagen, ibland har det till och med blivit två. Anledningen till detta tror jag är för att jag skriver om livet och vad som för stunden…
