Fick ett sms av min syster idag, inget ovanligt i det. Det var ett fotografi av saker som hon fått från min styvmor som tillhört vår far. Saker som det är tänkt att vi tre syskon ska dela upp, några klockor, ett par manschettknappar, en gammal systemkamera. Och allt jag kan tänka på att nu blir det mer bråk med vår bror. Så. Jäkla. Trist.
Jag sa redan för länge sedan att jag inte ville ha någon klocka, att det var bättre att det gick till killarna i familjen (son, sonson, dotterson). Och jag står för det fortfarande, att jag inte vill ha någon. Nu är det mer än tre klockor och min syster tycker jag borde fundera över om jag verkligen är säker på min sak. Men jag känner verkligen att jag inte orkar ta striden. Eller strid, min bror tycker vi kan lotta om sakerna förutom en av guldklockorna som vi redan hade bestämt att han skulle ha. Instinktivt känner jag att jag inte vill lotta om pappas saker, det känns inte rätt.
Tycker det är så tråkigt hur det har blivit mellan oss systrar och vår bror, att vi står på olika sidor. Att han inte vill ha någon kontakt med oss för att vi så är hemska och inte hade någon kontakt med vår mor, när det var hon som kastade ut mig och sa upp kontakten. Det var inte jag. Tycker det är så tråkigt att jag sörjer min bror som han vore död, eftersom vi inte ens kan ha en hövlig relation. Jag tycker det är synd att våra föräldrar var som de var och att vi för problemen vidare men på annat vis.
Äsch, kan jag inte få reklamera mig själv också. Orkar inte.
›› 36/100 #blogg100
