Det är inte varje dag man kramas med en blodsdroppe, men det gjord jag ikväll. Skrev ju om längtan efter den där speciella kramen och kärleken igår, det var inte denna sorts kram jag menade. 🙂
Ikväll var det dags för Blodomloppet i Borlänge och vi var där med tre lag från jobbet. Min fot är ju inte bra än, bättre men inte bra, så jag hade inte tänkt följa med först. Men jag ändrade mig och tänkte gå hela sträckan.
Jo men det gick ju bra. Inte kunde jag hålla mig till att gå hela vägen heller och till min förvåning så klarade foten av det (ganska) bra. För cirka två månader sedan, när foten började krångla, så gjorde det mer ont när jag gick än när jag sprang, lite så var det nu också. Kände knappt av den i början, dock lite i slutet – nu är det bara vänta och se hur den känns i morgon. Jag gick/sprang ihop med en jobbarkompis som har problem med ett knä så vi tog det lugnt. Vi gick i mål på exakt samma tid: 42:21 (vilket är en förbättring från min förra start i Blodomloppet).
Så denna vecka resulterade åtminstone i en medalj, men jag sörjer fortfarande att det inte blir något marathon på lördag…men mer om det i ett annat inlägg.
›› 86/100 #blogg100