Jaha ja, vad har jag nu gett mig in på! En av mina jobbarkompisar har dragit med mig i ett gäng som ska springa VasaStafetten i sommar och det är hur kul som helst, egentligen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att få lite ångest över att jag är så långsam.
Men hur som helst, min jobbarkompis, och tillika biträdande chef sen ett par veckor tillbaka, frågade mig för ett par veckor sedan om jag var intresserad av att springa VasaStafetten ihop med en gäng tjejer från byn hon bor i. Hon tyckte det var perfekt för mig som inte känner några här, förutom de jag jobbar med, att lära känna lite folk. Och eftersom hon visste att jag även springer så tyckte hon det var en jättebra idé. Jag kunde inte säga emot, för lära känna nya människor är inte alltid det lättaste på ny ort, och springer gör jag ju redan.
Så nu är jag alltså med i ett lag vars namn jag faktiskt inte vet hur man ska uttala, alltså dalmål är allt bra underligt ibland, och ska springa tredje sträckan som går mellan Mångsbodarna och Risberg (10,8 km). På Vasaloppet sida står det att läsa följande om den sträckan:
Lätt utför mestadels på grusunderlag i 4,5 km till Tennäng. Därefter tuff barklöpning uppför till Risbergs fäbod, med avslutande kilometern på fin stig utför i fäbodmiljö.
Ja ja, det ska nog bli bra. Nu i 44 dagar till är det asfaltsträning som gäller men efter maran så kommer det bli terräng eftersom då hägrar Lidingöloppet (och nu också VasaStafetten).
Man skulle kunna tro att jag inte verkar tycka det blir kul eftersom min långsamhetsångest är det första jag nämner, men jag ser verkligen fram emot att springa stafetten. Precis som jag ser fram emot att åka Öppet spår och StafettVasan nästa år.
›› 46/100 #blogg100