År: 2014

Man kanske skulle låta sig bli rekryterad

Denna vecka är riktigt lugn för mig när det kommer till jobbet eftersom två dagar ”försvinner” på grund av utbildning. Ovant att sitta och lyssna i två dagar, men utbildningen/kursen är riktigt intressant och berör även ett område som jag är ansvarig för på avdelningen. En av de roligaste sakerna med att få komma iväg så här är att man får tillfälle att träffa andra operationssjuksköterskor (och denna gång även undersköterskor och anestesisjuksköterskor). Man får höra lite hur de har det, de får höra hur vi har det.

Vi är ju för få, vi operationssjuksköterskor, och värre kommer det att bli om inget görs. På min avdelning är det inget problem, visst skulle vi säkert kunna vara fler men det fungerar. Så är det inte överallt och många operationsavdelningar söker folk, vissa sjukhus delar till och med ut rekryteringsbidrag till den som kan hitta någon som börjar jobba hos dem. Ett av de andra deltagarna på utbildningen berättade idag hur mycket de får om de hittar någon och berättade också att det oftast blir så att de delar summan med den de rekryterar. Och det var en ganska stor summa, även om man delar den på två. Så…jag funderade, man kanske skulle göra det till sin nya karriär – att bli rekryterad.

Men nej, jag är inte intresserad av byta jobb. Inte än.

(För övrigt är det inte bara operationssjuksköterskor som det är brist på när det kommer till specialistsjuksköterskor. Det är ju också så att det inte lönar sig för en sjuksköterska att specialisera sig, inte på flera år. Men det är en annan historia.)

›› 12/100 #blogg100

Om ”om” inte fanns

Ledig dag med inga planer på förhand, jag behöver verkligen dem. De där dagarna då det faktiskt inte gör något om du ligger i sängen till klockan 12 och sen sitter i nattlinne till långt in på eftermiddagen eller tills det är dags att gå och lägga sig igen. Jag hade visserligen en plan för dagen och det var att ringa boka tid hos frisören, men det glömde jag visst bort.

Jag låg inte i sängen till 12 idag, men det tog ett tag innan jag förflyttade mig till soffan. Och jag tog mig faktiskt ur nattlinnet idag eftersom jag tog mig ut på promenad vilket jag verkligen behövde för att rensa bort jobbiga tankar och känslor. Fick ordinationen när jag var sjukskriven för stress och depression att ta en promenad på minst en timme varje dag, något jag inte följde men som jag fortfarande ibland tar till när tankarna strävar åt fel håll.

Mina tankar idag levde i det förflutna och hos mina två stora demoner som format mig till den jag är idag. Min uppväxt och mina föräldrars problem. Den ofrivilliga barnlösheten. Jag har funderat på vem jag skulle vara om jag sluppit sorgen och smärtan, hur skulle mitt liv ha sett ut. Men de är en del av mitt liv som jag aldrig kommer ifrån, de har gjort mig till den jag är idag och det kan jag inte ändra på. Under promenaden så försökte jag, och lyckades till viss del, att vända mina tankar framåt utifrån de förutsättningar jag har. Försökte se min målbild, att jag lyckas med mina utmaningar och mår bra. Att se ljuset som finns där ute.

Men jag undrar och kommer nog alltid att undra hur mitt liv kunde ha sett ut om om inte fanns. Hade jag varit lyckligare? Hade jag mått bättre? Kommer aldrig få svar…

›› 11/100 #blogg100

Det här med träningskläder

Alltså, jag gillar verkligen att shoppa träningskläder online. Jag hittar mängder av snygga kläder som jag kan tänka mig att träna i, då och då händer det att jag klickar hem kläderna också. Och så kommer dagen då paketet äntligen kommer och jag provar dem så fort jag kommer hem. Och sen åker de tillbaka allt som oftast. För att jag ser ut som en rund boll med valkar både här och där som syns så mycket bättre i de där snygga träningskläderna. Det vill säga, de där träningskläderna som är snygga på andra men inte på mig.

Att träningskläderna inte sitter bra eller som jag vill är också en sak till varför jag tycker det är jobbigt att till exempel springa på dagtid, besöka gymmet om där är mycket folk och (aktuellt just nu) gå på Blogger Boot Camp. Men ändå gör jag dessa saker, tvingar mig att strunta i mina tankar om vad andra tycker och tänker om den boll som är ute och rör på sig. För det är ju, så mycket av denna olustkänsla sitter ju hos mig och större delen av de som ser mig träna tänker inte ens att de ser mig. Och även om de gör det, varför ska jag bry mig. Men bryr mig gör jag ju.

Träningen har jag kommit igång med, nu är det bara att ändra på matvanorna också men det är jag ju tyvärr dålig på…

Ja just ja, råkade visst hitta ännu ett lopp som skulle vara kul – Salomon City Trail!

›› 10/100 #blogg100

Fröken är trött i kväll

Kan inte direkt påstå att jag var piggare idag när klockan ringde än vad jag var igår, hade lust att kasta iPhonen i väggen när den sa att det var dags att gå upp. Dagens pass blev inte lika lugnt som igår men å andra sidan så går det snabbare när det går i ett och snart fick jag åka hem igen. Somnade på tåget och hade helst velat gå och lägga mig direkt när jag kom hem men jag lyckades hålla mig vaken och kom dessutom ut och sprang intervaller.

Nu på kvällen har jag kollat på tremilen från Holmenkollen och Mästarnas Mästare, men nu blir det sängen trots att klockan bara är lite efter nio. Och att jag går och lägger mig så tidigt när jag dessutom är ledig dagen efter är verkligen ovanligt.

Är. Så. Trött.
Natt på er!

›› 9/100 #blogg100

Jobbhelg

Det här med att behöva jobba helger är inte alltid något jag är förtjust i, speciellt inte om jobbhelgen innebär två dagturer eftersom klockan då ringer orimligt tidigt. Visst, det kan vara skönt också att jobba helg (förutom den biten med att klockan ringer tidigt, för det är aldrig skönt). Vi är mindre personal som jobbar per pass, mycket bra ibland och sämre andra gånger. Det kan var lugnt och skönt, vi äter frukost och lunch tillsammans, tittar lite på tv, gör någon operation då och då. Eller så kan det vara precis tvärtom, är fullt upp och stressigt, vi hinner inte äta vare sig frukost eller lunch, operationerna avlöser varandra och vi ser det andra teamet först när det är dags att gå hem.

Idag var det en tidig morgon, jag var riktigt trött när klockan ringde. Idag blev det ett lugnt pass, några enstaka kortare gynoperationer och inga på kirurgsidan. Vi tittade på Paralympics och sen även femmilen från Holmenkollen. Hann med att äta både frukost och lunch. Inget att klaga på alltså.

Så vad är att föredra? Att det går i ett eller att det är lugnare? Båda alternativen har sina fördelar men jag hade nog föredragit ett mellanting mellan de två.

Jag skulle gärna slippa jobba helg men det skulle innebära att jag blev av med mina lediga vardagar, och det vill jag däremot inte. Det finns operationsavdelningar som bara har operationer dagtid. Inga kvällar, nätter och helger, men klockan skulle ringa tidigt varje dag. Många önskar ha det så, jag är inte där än. Men kanske en dag i framtiden….

…men till dess kommer jag gnälla över helgjobb, för det är inte kul att behöva jobba när ”alla” andra är lediga. (Å andra sidan så har jag inget liv, så varför ska jag vara ledig för.)

Och med de orden går jag och lägger mig, för klockan ringer orimligt tidigt även i morgon och jag har en liten förhoppning om att jag kommer vara lite piggare om jag får någon timme mer sömn än vad jag fick föregående natt.

›› 8/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: