Torsdagskvällar innebär Lyxfällan på 3:an, ett program jag tycker om att se eftersom det får mig att känna mig så ekonomisk. Och om man jämför med deltagarna så är jag det, även om jag ofta kan känna mig som en stor Fröken Slösa. Idag var Philip Diab från Kick Ass Coaching där och sa något som jag så där i efterhand började att tänka på. Som ofta när jag tittar på tv så är datorn i knät och jag lyssnar och tittar med ett öra och ett öga, så jag är inte riktigt säker på hur han sa det som fastnade i mitt huvud. Det var i alla fall något om att de feta är de som vet exakt vad de ska äta (för att inte vara feta). Och det stämmer ju, jag vet exakt vad jag ska äta för att inte vara den storlek som jag är. Men gör jag det? Nej, tydligen inte. Jag vet precis hur jag borde äta, flera olika sätt för den delen, men ändå så slutar det med att jag gör som igår – jag äter kanelgifflar, kex och Pringles. Varför?
Jag hade sedan några dagar tillbaka skurit ner på kolhydrater igen eftersom jag inte kan hantera dem, jag överäter som en galning. Var så duktig ända till de lediga dagarna kom och jag handlade hem saker jag inte borde. Var är disciplinen? Var är motivationen? Jag vill ju. Men sen går jag ändå och köper hem dessa dumheter i orimliga mängder och sen sätter i mig allt under samma dag/kväll.
Jag blir så trött på mig själv. Och med de orden ska jag äta upp de sista bitarna Marabou Oreo.
›› 34/100 #blogg100