Sjukstugan fortsätter här hemma, idag värre än igår så egentligen har jag ingen ork till att skriva något här. Vill ändå bara nämna det jag läste i morse, om surrogatmödraskap och det själviska i att vilja ha barn. Är det bara vi ofrivilligt barnlösa som då är själviska när vi vill ha barn? Är inte de som får barn på ”normala” sätt också själviska? Ja, jag vet inte. Det jag stör mig på i texten är orden ”att adoptera eller helt enkelt leva utan barn är ett helt acceptabelt liv”, och jag undrar, har de provat…
Orkar som sagt inte skriva något vettigt, läs gärna vad EVL har skrivit istället.
Nr 57 av #blogg100.