Känner mig lite ensam, lite tårar kikade fram. (Dock borttorkade nu.) Twittrade lite om det och ensamheten, och genast känns det lite bättre. Finns så många underbara människor där vid sina datorer som jag aldrig hade kommit i kontakt med om det inte vore för Twitter, som verkligen finns där när man behöver dem. Som stöttar, peppar, hurrar för en: Ni är bara bäst! Älskar er.
Läste precis några rader som fick mig att le: @Hoppfull – Det här inlägget påminner att jag måste snacka mer med den här tjejen, för jag vrålälskar hennes tweets. Awesome girl! Tack @jagheterandesch för de snälla orden!