Har precis ätit frukost-/lunchgröten framför teven, tittar på friidrotten där tiokamparnas längdhopp pågår. Får mig att minnas sista gången jag hoppade längd, på grannens bakgård. Slutade med ett besök till akuten där jag ”tappade” knät. Sen var min friidrottskarriär över. 😉 Fast egentligen hade jag ju ingen, fick inte vara med på grund av mina knän. Till pappa sa jag aldrig att jag hoppat längd när jag kom haltandes hem, benet hade bara ”knäckt till” när jag gick över vägen. Om han trodde mig? Tror jag inte, men han frågade ingenting.