Tänkte jag skulle sammanfatta de senaste åren som gått innan jag somnar, är otroligt trött efter att ha jobbat a-tur (hade sovit för få timmar) samt efter passet sedan shoppat på bland annat IKEA. (Är lite avis på missarnas fd husse som köpte en iPhone 3GS, jag har ju bara en 3G.)
Vi börjar.
- 2000 Julafton 1999 så föds en söt belgare som får heta C…, han flyttar in hos oss i februari 2000. Ungefär i samma veva bestämmer jag mig för att den klassiska arkeologin inte är något för mig och jag börjar jobba heltid på ICA i stället. I början av sommaren rånas tidigare nämnda ICA och jag har oturen att jobba, mår inte så bra men jag stannar ändå kvar på ICA. Slutet av sommaren gifter jag mig men exmaken och sen åker vi till Bali och Lombok på smekmånad. År 2000 är även starten på vad jag brukar kalla de jobbiga åren eftersom vi i april börjar försöka få barn.
- 2001 Har ännu inte lyckats bli gravida, anar att något är fel eftersom jag blöder i veckor i sträck. Börjar miniutredning hos Kvinnokliniken. Mår fortfarande inte bra av att jobba på ICA men fortsätter med detta ändå, dvs enda tills vi rånas igen och jag blir sjukskriven. Hamnar i en personlig kris där jag tycker hela mitt liv är en stor lögn och funderar mycket på vem jag egentligen är, för det vet jag inte. Börjar viktväkta och de kommande 18 månaderna går jag ner 23 kg. Säger upp mig från ICA när jag inte får vara sjukskriven längre och börjar i december som personlig assistent.
- 2002 Detta är året då vi börjar utredas ordenligt för vår barnlöshet, otaliga hormonkurer hinns med under året men inget hjälper. Jag börjar fundera på att läsa till sjuksköterska men saknar ett år naturkunskap för att vara behörig. Söker Komvux men kommer inte in eftersom de anser att jag har för många högskolepoäng, söker istället en distanskurs som jag påbörjar. I december köper jag och exmaken hus eftersom vi anser att det är bättre för vår älskade hund C att slippa stan.
- 2003 Vi forsätter att behandlas för vår barnlöshet med flera hormonbehandlingar, nu några med efterföljande inseminationer – fortfarande inga positiva gravtest. Jag mår allt sämre och sämre i min barnlöshet och isolerar mig allt mer, medan exmannen umgås med sina vänner. Vi börjar att fundera på att köpa en till hund, denna gång en golden. Jag slutför min distanskurs i naturkunskap och skickar in en ansökan till sjuksköterskeutbildningen.
- 2004 Händelserikt år. Jag börjar läsa till sjuksköterska samtidigt som vi påbörjar IVF(ICSI)-behandlingar. Den normala medicineringen fungerar inte för mig och tre behandlingar avbryts eftersom jag får apelsinstora cystor istället för fina äggblåsor, anses nu vara en ”besvärlig patient” och de vet inte riktigt vad de ska göra med mig. I april flyttar min golden Daffe in hos oss, världens finaste kille! I slutet av sommaren påbörjas ännu en behandling, nu med en annan stimulering, vilket resulterar i att jag plockas på 7 ägg. Endast två av dessa blev tillräckligt fina embryon, ett får jag tillbaka och ett fryses in. Men det lilla pyret fäste aldrig och frysägget klarade inte upptiningen. Sorg. Ny stimulering, denna gång blir resultatet endast 3 ägg varav ingen delar sig tillräckligt bra för att det ska bli någon återföring. Äggdonation förs på tal.
- 2005 Några dagar in på det nya året berättar jag för exmaken att jag vill skiljas och jag flyttar en månad senare in i en studentlägenhet i ”grannbyn”. Exmaken och jag umgås fortfarande och är relativt sams. När han senare flyttar utomlands är jag till en början husvakt och hundvakt (C blir hans hund) men eftersom det är för jobbigt så får hans föräldrar ta hand om C och jag flyttar till en annan studentlägenhet i samma hus där jag tidigare bott. Jag träffar J.
- 2006 Blir i februari misshandlad av J som med buller och bång kastas ut ur mitt liv och min lägenhet. Tungt beslut fattas av exmaken och C’s nya ägare (vana belgarmänniskor) och han avlivas. Han har alltid varit lite problematisk och besvären gick längre inte att ignorera. Jag flyttar ”hem” till Enköping. Sluttampen på sköterskeutbildningen, skriver bland annat C-uppsats för glatta livet.
- 2007 Examineras i mitten av januari, är nu färdig sjuksköterska och börjar jobba på en geriatrisk avdelning. Nätdejtar och träffar missarnas fd husse. Jag bor mer eller mindre hos honom men har fortfarande kvar min lägenhet i Enköping. Går på rosa moln och allt är toppen.
- 2008 Flyttar officiellt in hos missarnas fd husse. Slutar i januari med mina p-piller (som jag äter för att inte blöda hela tiden) eftersom jag ändå inte kan bli med barn. Går bara upp i vikt av hormonerna och jag vill gå ner de kilon jag lagt på mig sedan skilsmässan. Är under våren trött och illamående men misstänker ingenting. Testar i april positivt, jag är gravid, spontant gravid. Kan inte förstå det och testar och testar och testar. Lyckas tjata till mig ett VUL hos RPC där jag tidigare hade behandlats för mig barnlöshet. Glädjen byts till sorg när det visar sig att det inte finns något foster, bara en tom hinnsäck. Har fått ett MA och planeras för en medicinsk abort. Missfallet kommer dock igång av sig själv och två nätter sitter jag gråtandes på toaletten med fruktansvärda kramper och rejäla blödningar. Går i kognitiv beteendeterapi eftersom jag åter tappar bort mig själv och hamnar i en livskris. ”Ofrivilligt barnlösa blir inte gravida av misstag om det ändå ska sluta i missfall” är en tanke som är ofta förekommande. Söker nytt jobb och begär tjänstledighet från det gamla. I december flyttar jag ifrån missarnas fd husse.
- 2009 Börjar på nytt jobb och trivs otroligt bra både med jobbet och arbetskamraterna, ångrar mig inte en sekund att jag bytte. Erbjuds tillsvidareanställning och säger upp mig från geriatriken. I april träffar jag honom och jag faller mer än vad jag någonsin har gjort. Men känslorna är inte besvarade och jag är ledsen ett bra tag. Trivs mindre och mindre att bo där jag bor pga oroligheter i området, börjar leta lägenhet. Vinner en budgivning på en superfin lägenhet och flyttar in i december, känner mig genast som hemma. De första gråa håren hittas och min åldersnoja firar 10-års jubileum.
Orkar inte läsa i genom, säkert många felformuleringar och stavfel. Ha överseende. Nu sängen. Tidigt upp i morgon.