…so now what!? Vad ska jag göra med mitt liv i fyra veckor? Inga resor inplanerade, ingen flytt som förra året. Inget. Har några småsaker som jag tänkt göra men inget som fyller fyra veckor. Jag brukar alltid säga att jag tycker om ensamheten, och det står jag för, men när det kommer till semester då kan ensamheten vara lite småjobbig.
Så jag tränar tills jag kommer på något annat att göra.
Helgens andra medalj plockades hem idag! Förra året simmade jag på 39:07 och det var en tid jag ville slå i år. Igår på Vansbrosimningen simmade jag sista kilometern på 38:17 och då hade jag ju simmat två kilometer redan. Så chansen fanns där att det skulle gå, men som jag sa till Maria innan så trodde jag inte att det skulle gå.
Vit badmössa klädde mitt huvud idag och dolde badmössebrännan jag fick igår. Solen strålade inte lika mycket idag, det var några moln som dolde den från och till, och vattnet kändes kallare men ändå skönt. Ganska trångt vid starten men jag kunde ändå välja det ”spår” jag ville för att komma över Vanån och in i Västerdalälven så nära bryggorna så möjligt. Hamnade precis där jag ville – perfekt.
Eftersom jag hade en tid som jag mycket gärna ville slå så tänkte jag verkligen på hur jag simmade, försökte få så mycket kraft av min usla benspark som det bara gick och att faktiskt ta i. Skrev ju om min usla simteknik igår så går inte mer in på det idag. Jag kunde hålla mig längs bryggan nästan hela loppet men fick vid flera tillfällen gå ut för att simma om. I år simmade jag ikapp flera ut startgruppen innan och det var inte lika många som kom ikapp mig bakifrån, så snabbare gick det…eller så kanske alla var långsammare i år.
I mål kom jag och var inte lika vinglig på benen idag, däremot var jag trött. Har aldrig tagit ut mig när jag simmat förut men det gjorde jag idag. Jag glömde att stänga av klockan när jag kom i mål men när jag gjorde det var tiden ändå bättre än vad den var förra året, det var först när jag hämtade ut diplomet som jag såg hur bra tiden var.
32:25 – Förbättrade tiden med 6:42! Yes!
Yes, I did it!
Så, hur var det? Faktiskt riktigt kul och inte alls så jobbigt som jag hade trott. Inte heller så trångt och hemskt som jag hade befarat. Visst, jag blev på-/översimmad två gånger men sparkar klarade jag mig ifrån. Det blev visserligen trängre sista kilometern men aldrig så det blev jobbigt. Men vi tar det från början…
Starten gick lugnt och fint, var lite kallt att stoppa ner fötterna i vattnet men hade inga problem att komma i. Ganska mäktig syn att se alla badmössor guppa omkring, min startgrupp hade gröna mössor.
Jisses så långsamt det går, skulle det inte vara medström här? Jo, visst är det medström men med min usla teknik så går det långsamt. Simmar och njuter av temperaturen på vattnet, solen som strålar. Härligt! Precis vid 1-kilometersmarkeringen kommer de snabbaste i startgruppen efter i kapp oss som simmar långsamt. Första kilometern gick på 25:19 (eller möjligen en minut snabbare, slog på klockan lite tidigt).
Simmar, simmar, simmar, kommer inte nästa boj snart. Många som simmar bröstsim, åtminstone bland oss långsamma. Fler och fler med vita mössor (startgruppen efter) kommer i kapp och det blir lite trängre i vattnet. Ändå inte trångt och jag simmar fortfarande och njuter av ögonblicket. Vid markeringen för 2 kilometer kommer nästa startgrupp ifatt oss eftersläntrare. Andra kilometern gick på 36:56.
Jaha ja, nu blev det motström också. Och kallare vatten. Håller mig till bryggan för att påverkas så lite som möjligt av motströmmen. Här blir det ganska trångt, smalare ränna att simma i och många som vill simma så nära bryggorna som möjligt. Snart i mål, snart. Nu börjar det bli lite jobbigt och jag ser verkligen fram emot att komma i mål och få min medalj. Sista kilometern gick på 38:17.
Yes, upp med handen på brädan – jag är i mål! Ner med fötterna på rampen, gå. Men som jag vinglar. Blev ledd till en trapp och satt där ett tag. Jag var inte ensam om det, vi var några som satt där och jag såg fler som såg rätt vingliga ut när de kom ur vattnet. Officiell tid 1:38:12.
Ja, långsamt gick det! Har ingen teknik att tala om, jag kan inte crawla och mitt bröstsim är inte bra det heller. Jag har för dålig benspark, simmar inte alls rätt och då är det främst mitt vänsterben som gör något helt annat. Anledningen till det är att mitt knä förut luxerade mycket lätt så jag la mig till med någon konstig spark för att undvika att knäskålen skulle hoppa ur led. Nu efter den senaste operationen så luxerar den inte lika lätt men jag har fortfarande kvar den underliga bensparken som inte ger tillräckligt med kraft. Bensparken vid crawl passar mig bättre men eftersom jag inte kan crawla (än) så är det bröstsim som gäller.
Kommer jag göra det igen? Ja, definitivt! Kanske har jag hunnit med den där simkursen innan dess också.
Men nu sängen, i morgon är det dags för Vansbro Tjejsim. 🙂
Vad ska man säga, den är inte bra än. Vissa dagar gör det ont och andra dagar gör det inte det. Vissa dagar haltar jag, andra dagar göra jag inte det. Så nej, bra är den inte. I veckan träffade jag på ortopeden som skrev röntgenremissen. Inte springa, cykla istället var hans uppmaning. Även om röntgen inte visade något så tyckte har han alltså att jag ska ge upp löpningen…åtminstone för ett tag.
Det tycker inte jag.
Hur som helst, i morgon (och på lördag) är det simning som gäller – Vansbrosimmet.
