När man arbetar inom vården så infaller ens helger inte alltid när alla andra har helg. Min helg började på söndagseftermiddagen och den var verkligen efterlängtad. Efter skidhelgen i Sunne och sen jobb alla dagar förutom en ledig dag så var jag i behov av ledighet. Men, säger du, du var ju ledig en dag. Jo visst, men en dag räcker inte för mig. Det kanske räcker om jag inte har några aktiviteter inplanerade och jag bara är hemma hela dagen i ensamhet och inte har så mycket för mig. Denna torsdag var inte lugn och stilla utan jag hade först planer på att komma ut och åka skidor, vilket jag också gjorde, och sen ett biobesök med en jobbarkompis. Roliga saker förvisso, men jag behöver ensamheten och den vila som blir av att inte göra något. Tror detta kom efter jag stressade sönder mig när jag jobbade på akuten, för jag kan inte minnas att jag var så här innan.
Hur som helst, min helg började alltså på söndag eftermiddag och bestod sen av två lediga dagar – så skönt. Sen jag stämplade ut från jobbet så har jag badat tre gånger, läst tre böcker (de ovan), tvättat fem maskiner tvätt, fixat matlådor inför veckans resterande dagar plus åkt 23,41 km på mina fina längdskidor.
Tjugotre kilometer och fyrahundratio meter. På konstsnö, på en runda på 600 meter. Det blir en hel del varv. Återhämtningsrådgivaren på min nya pulsklocka säger att min återhämtningstid är 62 timmar, men det gör inte så mycket för jag har inte tid att komma ut något förrän på fredag och då planerar jag att ta mig ut och springa. Vid tre tillfällen har jag åkt skidor sedan jag kom hem från Sunne och jag kan se en förbättring när det kommer till teknik och ork. I torsdags och idag åkte jag ganska så exakt lika länge (torsdagens runda var 40 sekunder längre), idag hann jag 1,08 km längre! Kul! Men jag försöker tänka på vad Christer och Martin sa på kursen: ”Stressa inte!”
