Idag kom min nya Garmin Forerunner 620 äntligen hem till mig, i en onödigt stor kartong. Har inte undersökt den något närmare än och på dagens tur på längdskidor så fick min gamla Garmin följa med.
Kategori: om träningen
Skidläger med Topphälsa
I helgen var jag till Sunne och Selmpa Spa på skidläger med Topphälsa. Äntligen har jag invigt mina längdskidor! I och med det har jag också åkt längdskidor för första gången på över 25 år, med andra ord verkligen på tiden. Med tanke på att det var så länge sedan jag stod på ett par skidor och jag snart ska åka Tjejvasan så tyckte jag att det var en bra idé att lära mig hur man ska göra så att de tre milen inte blir lika plågsamma som de annars skulle kunna bli.
Eftersom snön hållit sig borta även i Värmland (den kom visserligen helgen jag var där) så åkte vi i skidtunneln i Torsby och det var kul att få uppleva det. Trots att vi var en del nybörjare som trängdes med åkare på elitnivå så var det bra stämning och inga sura ord när någon var i vägen. Temperaturen var några behagliga minusgrader och spåren var bra.
Tre teknikpass hann vi med samt diverse föreläsningar och andra träningspass om man så ville. Under teknikpassen så övade vi bland annat på diagonalåkning, stakning och stakning med frånskjut. Eftersom alla inte befann sig på samma kunskapsnivå så var vi indelade i grupper, min grupp (nybörjargruppen) tog det lite lugnare i nedförsbackarna och tyckte nog alla att de där med att ta sig i och ur spår var lite knepigt med långa skidor under fötterna. Min stora utmaning är att våga och tro att jag verkligen kan. Rädslan för att ramla och skada mina knän är stor och trots att jag inte vill hör jag min så kallade mors röst som uppmanar mig att inte göra det ena eller det andra – ”akta, gör inte si, gör inte så, akta dina knän!”
Två riktiga experter var med på resan, Christer Skoog som tränat bland annat svenska landslaget och Emelie Öhrstig som tog VM-guld i sprint 2005.
Jag är riktigt nöjd med min helg i Sunne! Nu hoppas jag att den snö och kyla som vi har nu håller i sig så jag kan åka många gånger till innan det är dags för den första delen i min Tjejklassiker.
Bilden ovan visar nästan hela gänget som var med på lägret.
Projekt Tjejklassiker 2014
För över en månad sedan så skrev jag kort om ett nytt projekt men efter det har det varit tyst på den fronten. Har haft en del planer på att stuva om här på bloggen men lust och ork har inte funnits, förhoppningsvis ska båda återkomma snart. Hur som helst, jag omstartade projektet den 22:a oktober eftersom en kortare förkylning fick mig att falla tillbaka i tröstätarträsket igen.
Så vad går då projektet ut på? Ja, jag avslöjar ju mig själv i rubriken på detta inlägg – jag ska göra Tjejklassikern nästa år. Helt galet egentligen, men jag tror på utmaningar och detta är verkligen en utmaning….jag som inte åkt skidor sedan jag var 12 och inte tycker om att cykla. Planen var från början att göra Tjejklassikern under 2015 men eftersom min syster vill cykla Tjejvättern under 2014 så valde jag att flytta fram allt ett år. Jag är nämligen ganska säker på att jag inte vill cykla Tjejvättern igen, men man ska aldrig säga aldrig.
Projektet är dock mer än bara de fyra lopp som ingår i Tjejklassikern, jag vill även få kroppen i bättre form. Visst, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har ett visst antal kilo som jag vill gå ner men jag försöker i huvudsak fokusera på att bli mer vältränad och få bättre kondition. Att bli snabbare när det kommer till löpning är andra mål som jag har.
Nu en månad in i projektet tänkte jag redovisa lite för hur det går, och det blir i siffror. Mitt kontrollbehov gör att jag inte kan komma ifrån att hålla koll på dem, ibland alldeles för mycket…
Resultat månad 1:
Vikt: -2,5 kg
Mått: -17 cm (störst minskning på höft: -6 cm)
10k: 1,25,20 (-7,40)
8k: 1,08,43
5K: 35,33 (-4,24)
Förklaring till måtten: mäter byst, midja, höft, ”navelhöjd”, lår och överarm. Jag räknar lår och överarm gånger två eftersom man har två av dessa. När det kommer till mina rundor på 8 och 10 km så är dessa i det backiga eljusspåret som jag definitivt inte orkar springa hela vägen, vilket jag för övrigt inte skulle orka om de var på plan mark heller – tappade en hel del kondition efter förkylningen jag drog på mig i slutet av semestern. Tiderna i parantes är hur mycket jag förbättrat tiden på rundan under månadens gång. Rundan på 8 km har jag bara sprungit/gått en gång så därför ingen förbättrad tid.
Min medalj och jag är på väg i säng
Nej, riktigt så illa är det inte – medaljen får ligga kvar på köksbordet. Idag var alltså dagen då årets utmaning avklarades och jag fick den efterlängtade medaljen runt halsen efter tio fruktansvärt jobbiga kilometer. Så. Himla. Kul. Jag skämtar inte, det var verkligen kul. Sen jag kom hem i eftermiddags så har jag och min medalj bland annat legat på soffan och tagit igen oss (inte för att jag förstår varför medaljen behövde ta igen sig) och sen har vi även ätit pizza och tagit ett bad. Medaljen fick dock nöja sig att bada i köket, den var lite lerig, medan jag tog ett ordentligt skumbad. Självklart med Pepsi Max och smågodis på en pall bredvid.
Hur jag mår nu? Ja, hade det inte varit för smågodis och pizza hade det varit bättre. (Kan någon påminna mig om hur illa jag mår efter sådant frosseri så att jag inte gör det igen.) Annars så är jag smått euforisk och kanske (tidigare) en smula manisk efter dagens lopp och gyttjebad. Lite blåmärken på knäna men annars inga krämpor, får se hur jag mår i morgon. Men nu sängen, dödstrött. Hade tänkt lägga mig tidigare men så ringde en vän och undrade hur det hade gått, råkade prata bort 90 minuter.
Skriver mer om loppet (och de tre andra som jag inte redovisat för) i morgon då jag tack och lov är ledig.
På väg mot milen när klockan dör
Låter mer dramatiskt än vad det var, bara min klocka som har ett värdelöst batteri. Och just idag när jag provade en ny runda så var det lite lätt irriterande, men efter att ha mätt den bit som inte kom med så vet jag att det rundan är ganska så exakt 10 km. Min Garmin har verkligen inget bra batteri och det är inte första gången den väljer att lägga av mitt i en runda, något som får mig att inse att det är dags att införskaffa en ny.
En ny klocka är inte allt som måste köpas, utan även ett par längdskidor och en bättre cykel än min Crecent City Maria. Och varför detta? Jo, jag har det senaste halvåret funderat på göra en Tjejklassiker och då tänkt att detta skulle göras under 2015. Nu vill dock min storasyster cykla Tjejvättern redan nästa år….så jag har valt att satsa på Tjejklassikern redan nästa år. Har redan anmält mig till Tjejvasan, och jag som inte har några skidor än. Nå väl, det hinns med.
Så nästa utmaning efter Tjurruset, som nu bara är några veckor bort, är alltså Tjejklassikern – jag måste vara galen.
Ett bra tag sedan jag skrev något senast, har hunnit med en resa till Teneriffa, en gräslig förkylning och Tjejmilen men mer om det i andra inlägg.