Författare: Maria

Yttre bortre

Så jag kommer alltså flytta till yttre bortre, lägenhet är fixad och jag väntar bara på att jag ska bli godkänd av bostadsrättsföreningen. Jag får tillträdelse till den i mitten av november men det kan bli tidigare.

Jag var på inflyttningsfest igår hos en av mina jobbarkompisar. Jag pratade om min kommande flytt med några och fick frågan, som jag även fått förut, om jag har någon anknytning till yttre bortre. Det har jag inte, men det oroar inte mig. Jag har kollat och det mesta jag behöver finns där, som bland annat ICA (och Coop), ett litet ”köpcentrum”, veterinär (för att kunna köpa kattmat) och dessutom gym om jag nu skulle börja träna igen. Jag kommer som jag nämnde förut få bättre resväg till jobbet och slippa alla byten som jag har nu. Lägenheten är superfin och jag tror verkligen att jag kommer kunna trivas där. Kunna må bra. Och det betyder mycket. Sen att jag inte har några möbler… Eller några har jag ju: en byrå, en tvbänk (men ingen tv), bokhylla, ett Lackbord och en pall. Så en säng står först på listan, och sen ett köksbord och stolar.

Men det ska nog bli bra ändå.

…fast väggmålningen kommer nog att försvinna…

Om bloggandets vara eller icke vara

Det var ett tag sedan, eller evigheter sedan för att vara exakt. Och nu vet jag inte om jag vill fortsätta eller inte. Fast jag tror jag vill fortsätta, men om jag vill göra det här eller någon annanstans vet jag inte. Saker och ting händer, livet förändras och det har det gjort de senaste månaderna (eller egentligen de senaste veckorna). Vilket är en anledning till varför jag funderar på att flytta bloggen. Rädd att de senaste händelserna i mitt liv gör att jag kommer vara ännu mer begränsad i mitt bloggande för att kliva på någons tår eller omedvetet göra någon ledsen. En lösning på det är ju att skriva bakom lösen men jag har alltid varit emot det och tyckt att jag då förlorat så mycket med bloggandet. Nu är det ju inte så många som läser här, och ännu färre lär det ju vara nu när det varit tyst här i flera månader.

Och är jag hoppfull? Jag vet inte. Jag tycker om namnet hoppfull.nu men om jag fortfarande är hoppfull – nja, vet inte. Men jag vill vara hoppfull, och jag tror att allt kommer bli bra så småningom.

Jag ska flytta, bara jag och missarna, till yttre bortre. Längre bort men smidigare att ta sig till jobbet. Jag tror nog att det ska bli bra, men just nu känns det tungt. Detta trots att jag är den som tagit initiativet. Det är inte bara P som jag lämnar, utan även hans familj som jag kommer sakna så. Kvar har jag min egen: en far som inte kommer ihåg att ringer till honom eftersom han allt mer ofta inte är nykter, en mor som kastade ut mig när jag var 14 år, en bror som jag träffar ungefär vart annat år och som jag aldrig pratar med, en syster som jag visserligen står närmast men som jag ändå bara har sporadisk kontakt med. Visst, jag får skylla mig själv. Vi kunde ha fortsatt som vi gjort den senaste tiden, men hade det varit rätt? Gör jag rätt? Ja, jag tror det men säker är jag inte.

 

Hemma igen

En härlig vecka har spenderats på Gran Canaria men nu njuter jag av att slappa på sängen tillsammans med Saga. Inte helt fel det heller. 🙂

Mer om resan kommer senare.

Jaaa!!!

Jobb och godkänt exjobb på en och samma dag, kan man säga mer än – Jaaa!!! Nu kan man nog fira. 🙂

Nallen är en present från svärföräldrarna och bästa svägerskan med familj.

Specialistsjuksköterska med inriktning mot operationssjukvård

Eller operationsjuksköterska, som man också kan säga. I onsdags var sista skoldagen då det var dags att ventilera våra projektplaner/exjobb. En lång skoldag eftersom det var elva arbeten som skulle läggas fram och jag tror alla var trötta efter den. Jag och min skrivkollega opponerade efter lunch, det gick bra och trots nervositet så fick vi fram det vi ville ha sagt om våra kursares exjobb. Vårt eget arbete fick vi försvara som sista arbete och jag tror inte många orkade lyssna då. Fast några hade ju läst det, vilket förvånade mig. Fast vilket antiklimax det var och vi fick av olika anledningar inte en lika konstruktiv kritik/opponering som alla andra. Men, men…

Igår satt jag och min skrivkollega och fixade det sista småpetet och nu är den inskickad till examinator för slutbedömning, hoppas få resultatet på tisdag. Förhoppningsvis godkänd men förmodligen inte, de flesta brukar ju bli underkända har vi fått veta av kursansvarig. Men förhoppningsvis behövs det inte ändras allt för mycket för att vi ska bli godkända.

I onsdags kväll var jag ut och åt med sex stycken av mina sju kursare/klasskamrater (en var tyvärr tvungen att åka hem) och det var riktigt kul. Tyvärr avslutades kvällen med gräslig huvudvärk, säkert efter all anspänning under dagen. Så ska man fira? Utbildningen är klar, jag har gjort allt…men sista kursen är inte godkänd än. Jag har inte mitt examensbevis i handen än, men jag tycker nog ändå jag har ”tagit examen”. Hur som helst, fick fina hälsningar idag från P´s systerdöttrar – finaste hälsningarna någonsin och jag blev jätteglad!