Arg på pappa för att han gick och dog. Arg för att han lämnade min styvmor ensam. Arg för att han är en av anledningarna till att min syster mår dålig. Arg för att allt som måste tas om hand om bara för att han dog. Arg för att han gjort mig föräldralös (fastän jag tekniskt sett inte är det eftersom min så kallade mor fortfarande är i livet). Arg för att jag också är ledsen. Arg för att jag är ensam. Arg. Arg. Arg.
Så idag tände jag ljuset vid hans fotografi i arg protest. Kan låta konstigt, att tända ett ljus i protest, men jag vet att han skulle ha tyckt att det bara var dumheter att göra så, att tända ett ljus för hans skull istället för att bara fortsätta med våra liv som om han inte hade dött, som om han inte försvunnit ur våra liv. Kan framför mig se och höra precis vad han skulle säga, muttrande. Så idag tände jag ljuset och pratade argt med honom, sa att han inte hade något att säga till om längre eftersom han gick och dog….och tillade sen att han visserligen inte hade haft så mycket att säga till om innan han dog heller men att han åtminstone hade fått komma med åsikter.
I morgon är det bouppteckning som jag och mina syskon är kallade till, plus styvmor då så klart. Jag har valt att inte gå, precis som min syster, men min bror ska dit och får berätta sen. Anledning till varför jag väljer att inte gå är för att jag känner att jag inte orkar eftersom jag under två veckor bara har endagsledigt vid två tillfällen. Att då på en ledig dag åka ”hem” fram och tillbaka tar för mycket tid och ork just nu. Istället tänker jag i morgon gå och protesttända ljus vid minneslunden – ”ha, där får du för att du gick och dog!”
När jag satt och surfade runt idag så hittade jag ett härligt reportage från 1960-talet, om en syskonskara vid Hepovattnet. Vid Heppvattnet har jag spenderat många somrar då vi har sommarstuga i området och jag minns brorsonen Stig som en sur och grinig äldre man som jag var lite rädd för. Men hans hundar tyckte jag om! Det som är extra roligt med filmen är den härliga essedialekten som syskonen pratar, så som farmor och farfar pratade. Så som pappa pratade (fast kanske inte riktigt lika grovt) varenda gång när vi var i Finland eller när han pratade i telefon med dem hemifrån, övriga stunder pratade han ”svenska”.(Filmen är ganska lång men vill man höra exempel på dialekten så kan man exempelvis lyssna från 1 minut och framåt och vid 9:30 och framåt.) Här finns filmen!
”He somb ja ha kunnat, så di kan ja!”
Nr 26 av #blogg 100.
