…fick bara godkänt i alla fall. Kunde ha utvecklat min reflektion ytterligare med omvårdnadsåtgärder och mer referenser till min omvårdnadsteoretiker. Ja ja. Godkänd i alla fall. Nu bara 10 veckor praktik och efter det exjobbet, sen ska man vara klar operationssjuksköterska.
Etikett: skolan
Efter nattjobb
Två nätter avklarade, två nätter då jag hade med mig en inskolning (den nya nattsköterskan/receptionisten). Jag? Inskolning? Helt galet när man tänker på att detta var natt nummer fem och sex för mig totalt på nya jobbet. Hade innan dessa två nätter då jag gick med annan för att jag skulle skolas in och två då jag jobbat själv. Hon som dessa nätter gått med mig hade haft fyra inskolningsnätter innan och således var detta även hennas natt fem och sex på stället. Galet, helt galet. Min chef sa till mig, ”äsch, det där fixar du”, och till henne hade chefen sagt ”det blir bra att gå med Maria, hon är lugn och kan datorer”…visserligen sant, men ändå. Hur som helst, nätterna har gått bra och jag har verkligen fått träna mitt tålamod och mina öron.
Idag har det skrivits klart ett PM på kursen som tog slut i fredags, eller egentligen idag, och nu när det är inlämnat så inväntas bara beskedet på om jag blir underkänd, godkänt eller kanske till och med väl godkänd. Jag hoppas på det sistnämnda men med tanken på hur lite tid jag egentligen lagt ner så borde jag inte blivit det. Jag har dock redan fått lite feedback från hon som sätter betyg eftersom min peer review inte var mycket att hänga i julgranen (vilket jag även påpekade för henne i fredags när vi hade slutseminarium)…allt det stod var typ att det var bra och att jag missat att ändra en sak i innehållsförteckningen då jag stuvade om under arbetets gång. Så i min inbox hade jag lite förslag på ändringar som kunde lyfta mitt arbete, som redan var bra enligt henne, så nu när jag gjort dessa så finns det ju faktiskt en liten förhoppning om ett VG.
Middagen är nu avklarad, det blev sent eftersom vi jag i eftermiddags råkade få i mig den läckra skapelse som nu bara är ett minne blott genom fotografiet ovan. Nu blir det slösurf innan sängen kallar, i morgon är det skola igen och då ska det sys i kotunga igen. Kul!
Jobbigt just nu
Vaken mitt i natten, inget ovanligt. Tankar som yr omkring, inte ovanligt det heller. Förra veckan var tung på flera sätt, dels min kropp som krånglade och dels ämnet i vi sysselsatte oss med i skolan (Gynekologisk/obstetrisk kirurgi då vi bland annat skulle titta på denna).
Om vi börjar med ämnet min kropp, eller rättare sagt hur den beter sig, så kan jag ju berätta att jag blir lagom road när jag räknar efter och upptäcker att jag har blödigt 54 dagar av 77. Inte alla i en följd, jag har haft några kortare perioder utan blod, men ändå – man blir rätt trött. Och då kan man fråga sig varför man inte ringer och får en tid för att fixa till detta elände, en mycket bra fråga, verkligen. Men jag orkar inte. Jag orkar inte just nu ta tag i det eländet för tyvärr så för det med sig en j*vla massa minnen och tankar som jag inte orkar att konfronteras med nu. Fast det är ju sant, det gör jag ju ändå. Fast i det tysta och i min ensamhet. Vet inte om jag orkar mer än så. För just nu gör det förbaskat ont allt det där.
Och så var det skolan som får mig att tänka på det där sakerna också, de där sakerna är alltså den ofrivilliga barnlösheten och allt det där som jag aldrig kommer att uppleva. Det var jobbigt under grundutbildningen och det är fortfarande jobbigt under specialistutbildningen, trots att många år har gått. Kommer det alltid göra ont?! Jag bara undrar. Det är över sex år sedan mitt och exmannens sista försök…
Och vad är det för skit man hittar på Facebook denna vecka?! MAMMAVECKA!!! Skriv i loggen när du blev mamma för första gången, kön och hur gammal du var. och Det är nationella dotterveckan, så om Du har vackra döttrar som Du älskar mer än Du kan beskriva! Kopiera och klistra in detta i Din status. Dina döttrar kommer att hålla Din hand en del av livet, men äga Ditt hjärta hela sin livstid. Det kanske är svårt att förstå, men för mig är det jobbigt att läsa sånt där. Men jag tror inte andra tänker så, alltså de som har barn. Jag tror inte de kan förstå hur man ständigt blir påmind om vad man inte har och vad man aldrig kommer att få. En annan sak, de där Bebiströjorna som fanns förr (finns?). Vi är inte blinda, vi ser att du är gravid, har jag lust att skrika ibland. Skulle också kunna tänka mig ha en sån men då skulle det stå IVF också….för bebis på annat sätt skulle jag ju aldrig få i min mage.
Nej då, jag är inte alls bitter. Eller jo. Ibland. Just nu. Om det är vad man vill kalla det.
Till sist, Wilda Mathilda har kommit med ett bra initiativ, en dag för oss ofrivilligt barnlösa på lördag den 28/5. Gå in till henne och läs mer om den.