Jag vet, jag ligger efter i min veckorapportering (något som för övrigt säkert bara roar mig) men det kommer så småningom. Idag vill jag bara berätta att det är 100 dagar (och 12 timmar och 20 min) kvar till Stockholm marathon – det närmar sig.
Eller bara och bara, det finns andra saker jag vill berätta. Två saker som får mig att utbrista ”Hurra! F*n vad bra jag är!” (Och åter igen, jag långsammare än långsammast, så för andra är det inget stort alls, men för mig är det stort!).
Ok, den första saken: För första gången idag så sprang jag 5 km på under 35 minuter! Någonsin! Jag började springa 2010 och det var även det år som jag varit snabbast, då sprang jag 5 km på 35:21. Idag sprang jag på 34:58 och då gick ändå den första kilometern på 7:50 eftersom jag enligt mitt program skulle ta första kilometern som uppvärmning.
Och den andra saken: Igår när jag ställde mig på vågen så såg jag en 7:a som första siffra, något jag inte har gjort sedan våren 2011. Äntligen! Som jag har längtat att se den där 7:an de senaste veckorna. Vikten har pendlat mellan 80-81 kg och jag har väl inte helt riktigt skött mig som jag borde. Men så igår var den där, den där 7:an! Nu är det 10 kämpiga kilon kvar tills jag ser en 6:a som första siffra, och jag ska se den – så är det bara!
