Kategori: om vikten

En vecka av synd

by  on  in om vikten • 0 Comments

Den rubriken låter mycket roligare än vad det verkligen har varit, för de som har varit här och läst de senaste dagarna vet att jag legat nerbäddad med feber sedan i tisdags. En vecka av synd, eller i alla fall fem dagar med denna inberäknad. Så vad menar jag? Idag är det lördag, lördagar har sedan nyår varit min vägningsdag. Trots att jag legat sjuk så var denna lördag inget undantag utan i morse ställde jag mig på vågen och jag var beredd på det jag skulle se. Ett plus, ett stort plus till och med. De här dagarna då jag har varit sjuk har jag vid två tillfällen gått och handlat, har kommit hem med helt fel saker. Förutom Pågens Kanelgifflar har jag nog köpt alla saker som jag brukar äta när jag tröstäter, det har varit ostbågar, kladdkaka, glass… Det ihop med att jag legat cirka 12000 steg under vad jag i vanliga fall brukar få ihop på min FitBit så – om vi säger så här, inte konstigt att det blev ett stort plus.

Jag mår inte bra av detta och jag blir så arg och besviken på mig själv när jag gör sådana här saker, de kommer så naturligt för mig. Det jag måste nu är att vända trenden igen, hur svårt det än kan vara så måste jag det. Har lovat mig, och pappa, att detta är gången då jag går i mål och inte ger upp efter bara några kilon. Så från och med i morgon är det jag som börjar skriva upp allt jag äter på Matdagboken igen. Röra på mig får vänta några dagar till eftersom jag ännu inte känner mig helt fri från febern.

Så skärp dig, Maria, du kan ju det här!

Nr 60 av #blogg100.

Den där svackan

by  on  in om maten, om träningen • 0 Comments

Förra veckan skrev jag att jag hamnat i en svacka när det kom till matlagning. Jag hade hoppats att den skulle ha gett med sig till denna vecka men så har inte varit fallet, den har snarare fördjupats. Eländet började ju igår och jag hade på känn redan förra veckan att det var på gång, bland annat för att jag brukar få en öm lymfkörtel och tappa lite mer hår än vad jag vanligtvis gör. En annan tydlig sak var att vikten gick upp, trots att jag åt bra och rörde på mig som jag skulle. Just det här med vikten har jag varit med om förr och är det något som är motivationssänkande är det det just att det man gör inte ger något resultat.

Matlagningen denna vecka har helt klart blivit lidande, igår blev det knäckemackor till middag och en köpesallad från Pressbyrån fick bli lunch ikväll. Inte bra och inte gott. Idag har jag varit och fikat hos en vän på kvällen och väl hemma fastnade jag framför teven och datorn men jag måste verkligen fixa så jag får matlådor. Och jag måste göra det nu. Tröttheten har mig i sitt grepp, är ständigt trött visserligen, men jag får inte den hindra mig. Jag får inte låta denna svacka hindra mig, jag måste upp igen. Jag måste fortsätta, jag har ju bestämt mig att denna gång ska vara den gång som jag faktiskt lyckats. Dessutom har jag ”lovat” pappa.

När det kommer till min träning, eller min löpning vilket är den enda träning jag utför, så är även den på nedåtgående. Denna vecka är första veckan sedan jag startade som jag inte lyssnat på min iPhone när den har sagt att det är dags att springa. Varför? Delvis svackan, delvis att jag från och till känt mig en smula förkyld, och slutligen delvis för att jag har ont i mitt vänster knä när jag går i trappor. Av de tre orsakerna är det bara den sistnämnda som egentligen är ett giltigt skäl, för den smula som jag har känt mig förkyld har verkligen varit liten.

Men iväg med mig nu, dags att ordna de där matlådorna så att jag sen kan krypa ner i min underbara säng.

Nr 49 av #blogg100.

Är det nu jag ger upp?

by  on  in om vikten • 0 Comments

Nio veckor har gått sedan jag la om kosten och bestämde att nu var det (återigen) dags att ta tag i vikt och träning. Vågen hade krypit upp mot högre siffror, först i långsam takt och sen i allt högre. Jag var nästan uppe i den startvikt jag hade när jag klev in hos Viktväktarna 2001. Den gången, den där första gången, gick jag ner 23 kg. Jag var nästan i mål, bara fyra kilo till och jag hade nått min målvikt som jag då hade satt till 63 kg. Det här var när jag och exmaken var mitt inne i de tunga åren, det vill säga vi försökte bli gravida och jag besökte Reproduktionscentrum var och varannan vecka. Vid ett av de besöken fällde en av doktorerna en kommentar som gjorde att jag tappade motivationen till viktminskning och återföll i mitt tröstätande beteende. Och var det något jag hade så var det anledningar till att tröstäta.

Åren gick, jag gick upp några kilon, gick ner några få, gick upp igen…detta utan att försöka göra något åt vikten. Jag orkade inte, jag mådde dåligt, dels på grund av barnlösheten och annat som pågick i mitt liv men också för att jag gick upp i vikt. Har ju aldrig varit särskilt förtjust i mig själv eller mitt utseende och inte blev det bättre när jag blev tyngre och tyngre. Och ju tjockare man blir destu mer äter man, ingen tycker ju om en ändå….bara att fortsätta äta alltså.

Hur som helst, under årens gång har jag gjort fler försök med Viktväktarna, jag har ätit GI, kört strikt LCHF men alla dessa försök och slutat med att jag gett upp. Eller nej, inte gett upp, inte orkat fortsätta, det har runnit ut i sanden och jag har snabbt varit tillbaka till mina gamla vanor.

Så hur lång tid brukar de ta innan jag ger upp? Allt från en månad till tre, ungefär den period som jag är inne i nu. Förra veckan skrev jag om hur jag kommit in en svacka när det kom till matlagning, är det början till slutet? Jag har gått ner nästan 7 kg, så brukar det vara när jag ger upp, eller där omkring. Så är det nu jag ger upp, är det nu jag ger efter och börjar vräka i mig alla dumheter igen? Det får inte vara det, det ska inte vara det.

I helgen tittade jag fotografier från i somras när vi var på semester. Jag vägde då ungefär, eller ganska exakt, som jag gör nu…och när jag såg hur jag såg ut. 🙁 Inte kul. Så istället för att vara nöjd med vad jag åstadkommit de här veckorna, så känner jag mig bara stor och ful….ungefär som vanligt alltså.

Överdrivet negativ? Jo, visserligen. Men det här är tankar jag kämpar med dagligen, det här att jag inte duger, att ingen tycker om mig. Och jo, jag vet att de inte stämmer, att det faktiskt finns människor som tycker om mig, som faktiskt tycker att jag duger, att jag är rolig, snäll, och allt det där. Men det är alltid lättast att tänka i negativa banor, gamla invanda banor som funnits där sedan barndomen.

…och tur att jag åker på semester ensam i sommar, ingen kommer ta fotografier på mig! 😀

Nr 41 av #blogg100.

Vikt & mått

by  on  in om vikten • 0 Comments

Det har gått åtta veckor sedan jag började äta mindre kolhydrater och röra på mig mer, tiden har verkligen gått fort. På denna tid har jag gått ner 5,7 kg och minskat nio centimeter i midjan. Om jag är nöjd? Jo, det är jag….eller det beror hur jag väljer att tänka på det. Om jag tänker ”wow, jag har gått ner 5,7 kg!” så är jag nöjd, tänker jag däremot ”jag har gått ner 5,7 kg på åtta veckor, det är bara 0,7 kg/vecka” är jag inte lika nöjd. Fast det borde inte bero på hur jag formulerar tanken, jag borde vara nöjd ändå och dessutom är 0,7 kg/vecka bra.

Syster frågade igår om jag märker det på kläder, men det gör jag inte. Inte så konstigt eftersom jag ännu inte är nere på den vikt jag var på större delen av förra året och jag har inte köpt några nya kläder sedan jag gick upp till runt 90 kg i slutet av 2012. Visserligen märks det lite på mina löparkläder, men å andra sidan så kanske jag har tänjt ut dem. Jag tycker inte heller det märks att jag gått ner i vikt när jag tittar mig i spegeln heller, kanske i ansiktet men inte någon annanstans. Tittar jag på måtten så ser jag ju att det har hänt saker, men jag känner/ser det inte än.

Min vikt och mått finns här.

Nr 33 av #blogg 100.

Första delmålet avklarat!

by  on  in om vikten • 0 Comments

Idag var det dags för vägning igen, eller officiell vägning i alla fall. Det visade sig att jag inte var allt för tidigt med min belöning eftersom vågen idag visade 85 kg. Mycket nöjd! 🙂

Nr 25 av #blogg 100.