Författare: Mia

Right here waiting

Ramlade över en av mina favoritlåtar från min tonårstid, och för mig håller den än. Den passar mitt humör idag, denna svacka som öppnade sig och som jag jobbar hårt för att inte falla för djupt i.

Alltså håret, vilket fluff. Hittade en modernare variant av Richard Marx men med samma låt. (Pratar en del, låten börjar vid ca 1:10.)

Jo, jag älskar den fortfarande.

›› 29/100 #blogg100

Jahopp

Här diskuteras skillnaden mellan pastor och präst. Ja alltså, mina fötter diskuterar inte men kan inte gärna fota mina arbetskamrater.

Äter resterna av det stora ägg med påskgodis som cheferna bjudit på, dricker varmt kolsyrat vatten, tittar på nyheter.  Är på jobbet. Och hoppas på att telefonen håller sig tyst, men egentligen inte.

›› 28/100 #blogg100

Hej gymmet, det var ett tag sen

Vaknade på ett underligt humör idag. Det kliade i hela kroppen av frustration och rastlös energi, ville bara gråta men var samtidigt arg. Planen var att jag skulle ha sprungit men kände att det skulle inte räcka för att bli av med det som störde mig. Så jag beslutade mig för att åka till gymmet istället, och som synes på bilden ovan så var det ett bra tag sedan Fröken Fluff senast var där.

Jodå, träningen gjorde att jag blev av lite med den rastlösa energin, och jag var på något bättre humör när jag satte mig i bilen. När jag klev ur bilen var humöret något försämrat, hamnade i stugbytarköer. Bilturen hem som i vanliga fall tar cirka 7 minuter tog nu närmare 30 minuter. Tjoho vad sånt är kul! Svängde in på ICA Maxi också och även där var det mycket folk.

Ja ja, men jag tränade i alla fall. Ska försöka att komma dit lite oftare i framtiden, för det kändes riktigt bra. Alldeles lagom med folk där också. Me like.

Dagens träning: 10 min crosstrainer, 45 min styrka, 20 min på spinningcykel, 5 min stakmaskin.

›› 27/100 #blogg100

Eländet är här

Den här kroppen, min alltså, envisas med att blöda som en stucken gris – förbannade elände, över en vecka nu och mängden verkar inte vilja avta. Efter att ha, hör och häpna, varit regelbunden med normallånga cykler så har den nu inför denna gång valt att ha ett upphåll på cirka två månader. Så klart betyder detta att min kropp har mer att blöda ut och just nu känns det som det inte vill ta slut. Jag blir så trött! Förr var jag van vid detta beteende men nu efter några månaders ”vanliga” cykler så känns det så tröttsamt, för att att inte tala om att det är jobbigt att blöda så här mycket. Skitkropp! Nästan så jag önskar att jag plockat ut det där onödiga organet, även kallad livmoder, som jag så ofta velat göra. Jag la ner tankarna på en hysterektomi eftersom kroppen skött sig relativt bra de senaste åren, men nu verkar det som det är på väg att vända igen.

Vill minnas att jag inte för så länge sen var förvånad över att jag blivit så regelbunden, skulle visst inte ha tänkt så.

Livmoder förresten, det kan man inte kalla min infertila uterus. Ja, jag gnäller, men det får man göra ibland.

›› 26/100 #blogg100

Långfredag – so this happened

Egentligen borde jag hålla mig borta från sociala medier på påsken, eller i alla fall hålla mig borta från Instagram. Bara en massa bilder från glada påskfirare, eller ja, kanske inte påskfirare men människor som umgås med sina nära. Och då blir det så där tydligt igen att jag inte har några ”nära”. Visserligen kunde jag åkt hem till min syster över påsk men i min familj har vi aldrig firat påsk. Påsken har de år som jag har varit i ett förhållande firats med den andres familj, aldrig min.

Jag känner inget behov av att fira påsk, men jag kan sakna att ha ett sammanhang. Att ha de där som det är självklart att man ska umgås med.

Äsch, jag är bara ensam.

Hur som helst, långfredagen spenderades på jobbet. Och vi hade att göra om man säger så. Dagen flöt på bra, kunde dock ha skippat problemet med T-DOC på morgonen som gjorde att jag var tvungen att ringa in en jobbarkompis på sterilen. Dagens plus, det dök upp två tårtor (vi vet inte från vem) som vi misstänker var till oss. Dagens minus, jag hann inte smaka eftersom vi jobbade i ett och jag hade ingen lust att stanna kvar efter arbetstid.

And then, this happened:

En liten kattfröken flyttade hem till mig och Saga. Jag var tyvärr tvungen att avliva min Siri för en månad sedan och planen var verkligen inte att skaffa en till katt. Men eftersom Saga inte verkade trivas med att vara ensam och en av mina arbetskamrater behövde ett nytt hem till sin katt så bestämde jag mig för att prova och se om de kommer överens. Än så länge är det avvaktande här hemma, Saga ligger på soffan och den nya fröken ligger på sängen. Hoppas det ska gå bra.

Ett problem bara…hon har inget namn! Hon har bara gått under namnet ”kissen” och så kan man ju inte ha det.

›› 25/100 #blogg100