Vaken mitt i natten, inget ovanligt. Tankar som yr omkring, inte ovanligt det heller. Förra veckan var tung på flera sätt, dels min kropp som krånglade och dels ämnet i vi sysselsatte oss med i skolan (Gynekologisk/obstetrisk kirurgi då vi bland annat skulle titta på denna).
Om vi börjar med ämnet min kropp, eller rättare sagt hur den beter sig, så kan jag ju berätta att jag blir lagom road när jag räknar efter och upptäcker att jag har blödigt 54 dagar av 77. Inte alla i en följd, jag har haft några kortare perioder utan blod, men ändå – man blir rätt trött. Och då kan man fråga sig varför man inte ringer och får en tid för att fixa till detta elände, en mycket bra fråga, verkligen. Men jag orkar inte. Jag orkar inte just nu ta tag i det eländet för tyvärr så för det med sig en j*vla massa minnen och tankar som jag inte orkar att konfronteras med nu. Fast det är ju sant, det gör jag ju ändå. Fast i det tysta och i min ensamhet. Vet inte om jag orkar mer än så. För just nu gör det förbaskat ont allt det där.
Och så var det skolan som får mig att tänka på det där sakerna också, de där sakerna är alltså den ofrivilliga barnlösheten och allt det där som jag aldrig kommer att uppleva. Det var jobbigt under grundutbildningen och det är fortfarande jobbigt under specialistutbildningen, trots att många år har gått. Kommer det alltid göra ont?! Jag bara undrar. Det är över sex år sedan mitt och exmannens sista försök…
Och vad är det för skit man hittar på Facebook denna vecka?! MAMMAVECKA!!! Skriv i loggen när du blev mamma för första gången, kön och hur gammal du var. och Det är nationella dotterveckan, så om Du har vackra döttrar som Du älskar mer än Du kan beskriva! Kopiera och klistra in detta i Din status. Dina döttrar kommer att hålla Din hand en del av livet, men äga Ditt hjärta hela sin livstid. Det kanske är svårt att förstå, men för mig är det jobbigt att läsa sånt där. Men jag tror inte andra tänker så, alltså de som har barn. Jag tror inte de kan förstå hur man ständigt blir påmind om vad man inte har och vad man aldrig kommer att få. En annan sak, de där Bebiströjorna som fanns förr (finns?). Vi är inte blinda, vi ser att du är gravid, har jag lust att skrika ibland. Skulle också kunna tänka mig ha en sån men då skulle det stå IVF också….för bebis på annat sätt skulle jag ju aldrig få i min mage.
Nej då, jag är inte alls bitter. Eller jo. Ibland. Just nu. Om det är vad man vill kalla det.
Till sist, Wilda Mathilda har kommit med ett bra initiativ, en dag för oss ofrivilligt barnlösa på lördag den 28/5. Gå in till henne och läs mer om den.