Klockan är bara barnet, i alla fall om du frågar mig. Klockan är snart nio och jag har bestämt mig för att lägga mig. Så trött efter jobbveckan som varit, särskilt dagens fem operationer.
Nu tre lediga dagar, då borde jag väl hinna vila upp mig ordentligt tycker jag.
Nr 44 av #blogg100.
Tiden går och på fredag är det 12 veckor sedan jag fyllde år och allt det jobbiga hände. Hur som helst, jag firade min födelsedag med att köpa sushi med mig hem och åt den här i min ensamhet… I min mysiga och sköna favorittröja.
Tolv veckor och jag har inte använt tröjan och inte ätit sushi än, trots att jag varit sugen. Men jag tänkte slå på stort på fredag och göra båda sakerna, hur nu det ska gå. Jag är ledig så jag tänkte passa på då. Fånigt kanske, men det här har vuxit till oöverstigliga berg för mig – dags att ta tjuren i hornen. Det är bara sushi och det är bara en tröja.
Så är det. Jag är ensam.
Ibland är jag trött på att vara stark, tycker oftast inte att jag är det heller. Jag är en överlevare. Jag kunde ha varit något annat, jag kunde varit någon som tog den enkla och fega utvägen, men det gjorde jag inte. Hur som helst, det var länge sedan jag överhuvudtaget hade sådana tankar…typ 20 år sedan. Som sagt, tiden går. Ja, det kan nog hända att jag blev lite deppig så här på kvällen, och jag förstår inte varför. Nyss skrev jag på twitter att jag inte var ledsen…
Raderna kommer från en gammal favorit, Fragile med Delta Goodrem.
De sägs ju att tiden går snabbare destu äldre man blir, för mig märks det ännu tydligare när det är helg. Visst, vardagarna flyger förbi de också. Ibland i alla fall, men just nu när jag har fyra jobbdagar framför mig innan det återigen är dags för ledighet så känns det tungt. Är så trött hela tiden, en trötthet som jag inte kan förklara, men sover gör jag. Äsch, jag vet inte, men det kan bero på att jag är aningen svängigare i humöret än vad jag brukar vara…nästan som när jag äter min hatmedicin PrimolutNor, men de har jag inte tagit på över ett år så det beror inte på det.
Helgen har varit ok, jag har haft en del funderingar om saker och ting. En fick underbara Maria höra om och hon var inne på samma spår, vad skulle jag göra utan dig! <3 Grubblat en del om barndomen har jag gjort, saker som jag minns men framför allt det som jag inte minns...så mycket som jag har förträngt. Många tankar på pappa, en del tårar, en del ilska. Fortfarande arg för att han gick och dog, nu mest för systers skull. Min fina storasyster. Tog en kort promenad på kvällen, en liten omväg till ICA, och tände ett värmeljus till pappa.
Har försökt aktivera mig lite, bland annat så har jag sprungit två gånger precis som planerat. Fredagens tur var helt underbar och jag var lyrisk när jag kom hem. Dagens var raka motsatsen, men jag vet ju sedan tidigare att det kommer sådana ibland och att bara är att kämpa på. Springer nu i alla fall 35 minuter i streck, nu är det dags att börja med intervaller ett tag. Köpte en bok på ICA i fredags, vilket utbud (inte), och har därför tagit två bad. Funderat över varför i himlens namn man sätter rosknoppar i en badbomb! Sen har jag förstått kollat en del på skidor. 🙂 Blev mer sugen på att åka Vasaloppet/Tjejvasan nu.
Så för att sammanfatta helgen: jag har varit glad, jag har varit ledsen, jag har gråtit, jag har skrattat. Jag har legat på soffan, jag har sprungit. …och sen har jag ätit lite dåligt, eller fel, hur man nu vill se det. Nya tag för veckan som kommer är ett måste, får inte halka tillbaka i gamla dumma vanor nu!
Nr 40 av #blogg100.
Ett litet annorlunda inlägg idag, elva minuter långt, lyssna om du vill. Har ej lyssnat på det själv, kan tänka mig konstiga formuleringar och osammanhängande pladder. 😉
Nr 39 av #blogg100.
