Mors dag. Jag firar inte Mors dag, och jag kommer heller aldrig att g\u00f6ra det. Varf\u00f6r?<\/p>\n
Anledning 1: I augusti \u00e4r det 20 \u00e5r sedan min mor kastade ut mig. 20 \u00e5r sedan hon sa att hon aldrig ville se mig mer, att hon fr\u00e5n och med d\u00e5 klippte av alla band. Sedan dess har jag tr\u00e4ffat henne 1 g\u00e5ng och det var inte frivilligt utan under tv\u00e5ng. Under 20 \u00e5r har jag ”l\u00e4rt” mig att leva utan henne, vant mig vid att hon inte finns i mitt liv. Har jag saknat henne? Svar nej. Det jag har saknat \u00e4r en mamma som var som en mamma ska vara, hur nu det \u00e4r. Inte en mamma som som anser att man \u00e4r ett misstag som aldrig borde ha blivit f\u00f6tt. Inte en mamma som s\u00e4ger att man inte beh\u00f6ver henne trots att hon var den tillflyktsort jag beh\u00f6vde p\u00e5 helgerna n\u00e4r man far var full.<\/p>\n
Anledning 2: Jag \u00e4r ofrivilligt barnl\u00f6s, chansen \u00e4r minimal att jag en dag blir mor sj\u00e4lv. Men, s\u00e4ger alla, det kanske fungerar med n\u00e4sta du tr\u00e4ffar. Och visst, de kanske har r\u00e4tt, men som jag skrev ovan s\u00e5 \u00e4r chansen minimal. \u00c4ven om jag tr\u00e4ffar n\u00e5gon som faktiskt \u00e4r villigt att ge sig in i IVF-sv\u00e4ngen med mig. Och orkar jag ge mig in i den igen? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville det, men samtidigt s\u00e5 \u00e4r jag s\u00e5 r\u00e4dd att det ska g\u00e5 som f\u00f6rra g\u00e5ngen…vet inte om jag orkar med alla t\u00e5rar, alla misslyckade f\u00f6rs\u00f6k, alla hormoner och l\u00e4karbes\u00f6k.<\/p>\n
Jag har varit ledsen idag, jag har tr\u00f6st\u00e4tit och efter det m\u00e5tt \u00e4nnu s\u00e4mre.H\u00e4ngde p\u00e5 kanten till ett av mina gamla h\u00e5l och h\u00f6ll mig fast f\u00f6r glatta livet, v\u00e4grade att falla mot botten. Men dagen slutar \u00e4nd\u00e5 med att jag m\u00e5r bra och det kan jag tacka mina underbara tw\u00e4nner f\u00f6r. Tack f\u00f6r att ni finns! <3\n<\/p>\n