Vet inte varf\u00f6r han \u00e5ter igen figurerar s\u00e5 ofta i mitt huvud igen, men han g\u00f6r det och jag blir ledsen. T\u00e5rar rinner av besvikelse och av ilska f\u00f6r att jag \u00e4r s\u00e5 duktig att ”leva” i det f\u00f6rflutna. Att t\u00e4nka p\u00e5 saker och ting som jag \u00e4nd\u00e5 inte kan g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t, saker som inte g\u00e5r att f\u00f6r\u00e4ndra. Min exman anklagade mig ofta f\u00f6r att leva i det f\u00f6rflutna, att inte kunna sl\u00e4ppa de d\u00e5liga saker som jag genomlevt som barn och ungdom. Jag vet att han hade r\u00e4tt, som han hade n\u00e4r det g\u00e4llde det mesta.<\/p>\n
Det \u00e4r inte exmannen som br\u00e5kar runt i mitt huvud nu, utan han som jag f\u00f6ll f\u00f6r f\u00f6rra \u00e5ret. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte hur det fortfarande kan g\u00f6ra s\u00e5 ont, vi tr\u00e4ffades ju s\u00e5 kort tid. Jag borde vara \u00f6ver honom.<\/p>\n
Men det \u00e4r jag inte. <\/p>\n