N\u00e4r jag var liten var jag en reservkompis, jag d\u00f6g n\u00e4r de andras ”b\u00e4stisar” var upptagna med annat. Jag kommer inte ih\u00e5g riktigt n\u00e4r detta b\u00f6rjade, antingen var det i lekis eller i f\u00f6rsta klass. Vi var sju flickor och 14 pojkar. Alla flickor lekte tv\u00e5 och tv\u00e5, jag blev utan. Jag var utanf\u00f6r.<\/p>\n
I femte klass kom en till flicka till v\u00e5r klass och samtidigt och nu pl\u00f6tsligt \u00e4ndrades allt, alla bytte ”b\u00e4stisar” och jag befann mig helt pl\u00f6tsligt inte utanf\u00f6r. Jag d\u00f6g. Och fortsatte att g\u00f6ra s\u00e5 genom resten av skol\u00e5ren, \u00e4ven om jag under \u00e5ren bytte ut de v\u00e4nner jag umgicks mest med. Men jag hade aldrig en riktig b\u00e4sta v\u00e4n som jag anf\u00f6rtrodde allt, jag v\u00e5gade helt enkelt inte.<\/p>\n
Dessa \u00e5r av utanf\u00f6rskap l\u00e4mnade sina sp\u00e5r, n\u00e5got som jag kommit p\u00e5 l\u00e5ngt in i vuxen \u00e5lder. Jag k\u00e4nner mig ofta utanf\u00f6r, exkluderad. Ska folk i min n\u00e4rhet g\u00f6ra saker och jag inte tillfr\u00e5gas f\u00f6rvandlas jag till den lilla b\u00e4stisl\u00f6sa flicka som jag en g\u00e5ng var. S\u00e5 dumt, man kan inte alltid bli tillfr\u00e5gad. Hur som helst, vid s\u00e5dan tillf\u00e4llen g\u00f6r sig gamla tankeg\u00e5ngar p\u00e5minda, de om att jag inte duger, att jag inte \u00e4r n\u00e5got att ha. Varf\u00f6r ska det vara s\u00e5, jag vet ju att det inte st\u00e4mmer. <\/p>\n
Fr\u00e5n mitt h\u00e5ll, det vill s\u00e4ga att st\u00e5 utanf\u00f6r och titta in, s\u00e5 k\u00e4nns det som alla har en stor v\u00e4nkrets som de umg\u00e5s ofta med. Alla utom jag, jag har ingen som jag umg\u00e5s ofta med utan jag \u00e4r ensam st\u00f6rre delen av min fritid. M\u00e5nga ”bekanta”\/v\u00e4nner, men inga riktigt n\u00e4ra v\u00e4nner. S\u00e5dana v\u00e4nner som man kan prata med det mesta om, v\u00e4nner som man kan ha fikadejter med var och varannan helg. Jag saknar det. V\u00e4nner som bara ringer n\u00e5n kv\u00e4ll f\u00f6r att de vill prata. Min telefon \u00e4r tyst. Och visst, jag kan ocks\u00e5 ringa men vem ska jag ringa till. (N\u00e5gon som ofta fikar med sina v\u00e4nner p\u00e5 helgerna \u00e4r Janne<\/a>, skulle s\u00e5 g\u00e4rna ocks\u00e5 vilja ha det s\u00e5…) <\/p>\n Vart vill jag egentligen komma med detta inl\u00e4gg? Bra fr\u00e5ga. Ingenstans kanske. Vill bara f\u00e5 ur mig n\u00e5gra av de tankar som snurrar runt, runt. Egentligen borde jag sova i st\u00e4llet f\u00f6r att sitta h\u00e4r och bli nedst\u00e4md…s\u00e5 nu f\u00e5r det bli s\u00e5 att jag l\u00e4gger mig. H\u00e4r kan jag inte sitta hela natten.<\/p>\nDela:<\/h3>