…och av ensamhet. Nu f\u00e5r jag ge mig.<\/p>\n
Flytten kommer allt n\u00e4rmare och samtidigt frustrationen \u00f6ver att inte klara av allt sj\u00e4lv. F\u00f6r jag \u00e4r en s\u00e5n som vill klara av saker och ting sj\u00e4lv, oavsett vad f\u00f6r saker det g\u00e4ller. Sen hatar jag att be om hj\u00e4lp och det har jag ALLTID gjort. Hur som helst, missarna fd husse ska hj\u00e4lpa till och en gemensam kompis fr\u00e5n hans jobb (men hon \u00e4r sjuk s\u00e5 hon vet inte hur mycket hon orkar). Syrran pratade om att hon kanske kunde hj\u00e4lpa till, men jag f\u00e5r se hur det blir med det. Styvmor jobbar, annars brukar hon vara bra p\u00e5 att b\u00e4ra. Och kommer inte styvmor \u00e4r det ingen id\u00e9 att pappa kommer eftersom han inte f\u00e5r b\u00e4ra…<\/p>\n
Och vilka finns det sen att fr\u00e5ga? Inte m\u00e5nga, och d\u00e4rf\u00f6r kommer t\u00e5rarna. Och jag k\u00e4nner mig ensam, inte nog med att jag saknar n\u00e5gon att kramas med, jag saknar v\u00e4nner ocks\u00e5. <\/p>\n