Nej, det verkar inte s\u00e5, tyv\u00e4rr. Det som jag trodde skulle bli en enkel process, visade sig bli mycket sv\u00e5rare. Det b\u00f6rjade redan med att jag var tvungen att komma p\u00e5 l\u00f6senord, dels till hoppfull.nu men ocks\u00e5 till min cPanel. Allt som f\u00f6rr var helt naturligt, allt jag kunde, det har liksom g\u00f6mt sig l\u00e4ngst bak i mitt medvetande. Har till och med tagit hj\u00e4lp av ChatGPT Work och vi (eller det \u00e4r en sanning med motivation) lyckades f\u00e5 saker och ting och fungera igen, efter jag hade f\u00e5tt det trasigt. Men s\u00e5 var jag dum och skulle \u201ds\u00e4kra\u201d min sida, eftersom det kom upp varning n\u00e4r man gick in –\u00a0 poff – allt trasigt igen och nu hittar inte ens ChatGPT vad som \u00e4r fel. Antagligen m\u00e5ste jag kontakta webhotellet\u2026. Och om jag g\u00f6r det eller inte, s\u00e5 vet ju du som l\u00e4ser h\u00e4r, att nu fungerar det igen! Just nu sitter jag och skriver i Anteckningar p\u00e5 datorn.<\/p>\n\n\n\n
Har jag saknat att skriva? Svar ja. Kommer det lika naturligt? Det \u00e5terst\u00e5r att se. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l k\u00e4nslan att bara l\u00e4gga h\u00e4nderna p\u00e5 tangentbordet och allt bara fl\u00f6dade ur mig. Men sj\u00e4lvklart minns jag \u00e4ven stunder d\u00e5 jag k\u00e4mpade f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5got skrivet, d\u00e5 kravet att skriva fanns d\u00e4r men inga ord kom ut.<\/p>\n\n\n\n
Jag undrar varf\u00f6r jag bara slutade skriva en dag f\u00f6r att aldrig forts\u00e4tta igen. Visst, jag hade precis avslutat en utmaning som gick ut p\u00e5 att producera minst ett inl\u00e4gg om dagen i 100 dagar, och det i sig blir ju ett krav. Men varf\u00f6r kom jag aldrig tillbaka, det vet jag inte… Och kommer nog aldrig att f\u00e5 veta, f\u00f6r saken \u00e4r den – jag minns verkligen inte.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 varf\u00f6r nu? Varf\u00f6r skriver jag h\u00e4r idag \/ i natt? Av anledning jag inte vill g\u00e5 in p\u00e5 s\u00e5 b\u00f6rjade jag l\u00e4sa h\u00e4r inne, mina gamla inl\u00e4gg, mina gamla funderingar och jag slogs av att jag faktiskt hade gl\u00f6mt saker. Jag gr\u00e4t lite n\u00e4r jag l\u00e4ste vad jag skrivit efter pappas begravning, att pappa ofta hade sagt till min ingifta faster att han var stolt \u00f6ver mig. Ord som jag aldrig fick h\u00f6ra i verkliga livet, \u00e5h s\u00e5 jag hade beh\u00f6vt h\u00f6ra dem! Jag j\u00e4mf\u00f6rde mig alltid med min syster och bror, och den som hamnade efter det var alltid jag. Den misslyckade, den som han beh\u00f6vde oroa sig f\u00f6r, den som inte d\u00f6g\u2026\u00a0<\/p>\n\n\n\n
En annan sak som slog mig, och det kom som en \u00f6verraskning f\u00f6r mig, att det jag skrivit var bra. Inte allt givetvis, men vissa inl\u00e4gg. Och att det var en \u00f6verraskning \u00e4r f\u00f6r att precis som jag alltid sa s\u00e5 hade jag l\u00e4ttare att kommunicera i det skrivna ordet \u00e4n det talade spr\u00e5ket men att jag alltid tyckt att det jag har skrivit har varit stolpigt och hackigt. Men nu, n\u00e4r jag m\u00e5nga \u00e5r senare har l\u00e4st mycket av det jag faktiskt skrivit s\u00e5 inser jag att jag inte hade helt r\u00e4tt d\u00e4r. Vissa sakar \u00c4R bra.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r jag l\u00e4ser det gamla s\u00e5 har jag insett att jag gl\u00f6mt h\u00e4ndelser eller i alla fall format om dem i mitt huvud. Som n\u00e4r jag blev misshandlad av mannen jag hade ett kort f\u00f6rh\u00e5llande med n\u00e4r jag l\u00e4mnat min exman. Jag hade till exempel helt f\u00f6rtr\u00e4ngt att vi faktiskt bodde ihop ett par veckor, att badrumsd\u00f6rren inte hade n\u00e5got l\u00e5s, att jag tog en pincett f\u00f6r att skydda mig samtidigt som jag skrek f\u00f6r mitt liv. Jag vet ocks\u00e5 att jag tonade ner allvarlighetsgraden p\u00e5 v\u00e5ldet, jag skrev att han bara tryckte upp mig mot v\u00e4ggen n\u00e4r han i verkligheten tog strypgrepp p\u00e5 mig. Detta ber\u00e4ttade jag aldrig f\u00f6r n\u00e5gon, men bl\u00e5m\u00e4rkena om min hals gjorde nog att de f\u00f6rstod \u00e4nd\u00e5. Jag kommer s\u00e5 i v\u00e4l ih\u00e5g den k\u00e4nslan av att inte f\u00e5 luft\u2026 Hur jag gjorde mig tung, sj\u00f6nk ihop p\u00e5 golvet. N\u00e5got jag dock inte mindes var att han i det l\u00e4get slog mig i huvudet och sparkade mig.<\/p>\n\n\n\n
Att jag omformat detta minne fick mig att fundera under en promenad ig\u00e5r om det finns fler saker i mitt f\u00f6rflutna som jag har \u00e4ndrat minnet av. Ett minne som format mycket av hur jag ser mig sj\u00e4lv \u00e4n idag, trots att jag nu \u00e4r 50 \u00e5r, \u00e4r minnet av min mor som s\u00e4ger att jag \u00e4r ett misstag, ett misstag som aldrig skulle ha f\u00f6tts. Jag kan se henne s\u00e4ga det till mig, jag h\u00f6r hennes ord i mitt huvud, men jag kan inte se n\u00e4r och var. \u00c4r detta minne ett som jag skapat sj\u00e4lv genom \u00e5ren? F\u00f6r att det passar narrativet av hur hon behandlade mig n\u00e4r jag var liten? Ig\u00e5r, n\u00e4r jag var ute och gick, ville jag ringa till min syster och fr\u00e5ga: sa \u201dhon\u201d att jag var ett misstag? Var jag ett misstag? Ville de aldrig ha mig, eller det bara n\u00e5got min hj\u00e4rna hittat p\u00e5? Med tanke p\u00e5 att \u201dhon\u201d (min s\u00e5 kallade \u201dmor\u201d) s\u00e5 l\u00e4ttvindigt kunde kasta ut mig, s\u00e4ga upp kontakten, aldrig ville se mig igen s\u00e4ger mig att det \u00e4r s\u00e5. Och ja, min syster och jag s\u00e4ger alltid ”hon\u201d, vi s\u00e4ger aldrig mamma.<\/p>\n\n\n\n
Nu ringde jag aldrig min syster, hon jobbade, och trots att min systers och min relation har blivit \u00f6ppnare de senaste \u00e5ren s\u00e5 tror jag inte att jag hade kunnat st\u00e4lla fr\u00e5gan. R\u00e4dd f\u00f6r att veta svaret kanske, men kan det egentligen bli v\u00e4rre \u00e4n det jag redan upplevt, det jag redan m\u00e5lat upp i mitt sinne. En fras som definierar mig: Du \u00e4r ett misstag, ett misstag som aldrig borde ha f\u00f6tts. Nej. Den definierar inte mig! Jag \u00e4r inget misstag, jag \u00c4R inget misstag. B\u00e5da mina f\u00f6r\u00e4ldrar hade sina sp\u00f6ken, sina demoner, sina sjukdomar –\u00a0 de ser bara annorlunda\u00a0 ut mot mina. Och min systers. Och min brors. Vi har alla tre formats av v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar innan vi sj\u00e4lva tog \u201dkontrollen\u201d \u00f6ver v\u00e5ra liv. P\u00e5 tal om min bror, om min relation har f\u00f6r\u00e4ndrats till det b\u00e4ttre med min syster, \u00e4r relation till honom fortfarande obefintlig. Jag som i m\u00e5nga \u00e5r f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 kontakt i och med v\u00e5ra tv\u00e5 f\u00f6delsedagar med bara n\u00e5gra dagars mellanrum, har sedan tv\u00e5 \u00e5r tillbaka slutat med det. Till sist tog jag min systers ord till mig, du g\u00f6r bara v\u00e5ld mot dig sj\u00e4lv. Men f\u00f6rra \u00e5ret n\u00e4r jag fyllde 50 s\u00e5 fanns \u00e4nd\u00e5 hoppet att han skulle h\u00f6ra av sig, kanske bara med ett kort \u201dGrattis\u201d – men inget. S\u00e5 det verkar att det \u00e4r f\u00f6r honom som f\u00f6r min mor, jag var l\u00e4tt att kasta bort. Relationen till mig, hans lillasyster, var inte viktig i hans liv. Och t\u00e4nk, en g\u00e5ng i tiden var han min stora idol, min \u00e4lskade storebror\u2026.<\/p>\n\n\n\n
Jaha, det verkar som det d\u00e4r med mina h\u00e4nder p\u00e5 tangentbordet st\u00e4mmer, f\u00f6r n\u00e4r jag ig\u00e5r t\u00e4nkte att jag ville skriva igen s\u00e5 var det helt andra saker som jag t\u00e4nkte p\u00e5. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 alla mina erfarenheter att inte k\u00e4nna mig tillr\u00e4cklig, att tolka andras handlingar genom mina gamla r\u00e4dslor. Att jag vill skydda mig, f\u00f6r att inte s\u00e5ras igen, att inte hamna i en situation d\u00e4r jag blir illa behandlad igen, att inte bli lurad igen. Att skydda mig ifr\u00e5n allt som gjorts tidigare ist\u00e4llet f\u00f6r att vara \u00f6ppen och ha tilltro att inte varje person d\u00e4r ute har det som ett m\u00e5l att g\u00f6ra mig illa. Mina stora r\u00e4dslor, att bli bortvald, inte duga, att vara f\u00f6r mycket, att prata f\u00f6r mycket, att inte vara v\u00e4rd att \u00e4lskas f\u00f6r hela mig\u2026 Och det mina v\u00e4nner, \u00e4r mitt huvud duktig att ber\u00e4tta f\u00f6r mig, mina hj\u00e4rnsp\u00f6ken. Det g\u00f6r s\u00e5 ont i mig n\u00e4r jag t\u00e4nker att det \u00e4nnu en g\u00e5ng har h\u00e4nt, jag lyssnade f\u00f6r mycket p\u00e5 dem, ist\u00e4llet f\u00f6r vad faktist sades till mig. Mina hj\u00e4rnsp\u00f6ken tar varje tillf\u00e4lle i akt att nu s\u00e4ga till mig, \u201ddu ser, du var ju f\u00f6r mycket, vi hade r\u00e4tt, vi har alltid r\u00e4tt\u201d. <\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 forts\u00e4tter det och varje g\u00e5ng blir det sv\u00e5rare att motst\u00e5 impulsen att lyssna p\u00e5 vad de s\u00e4ger. S\u00e5 den h\u00e4r ensamheten jag tycker om att svepa om mig som en v\u00e4rmande filt, den kanske inte \u00e4r s\u00e5 varm l\u00e4ngre, den kanske b\u00f6rjar bli kall. Mina r\u00e4dslor, mina sp\u00f6ken, har \u00e5terigen f\u00e5tt mig dit de vill. Jag \u00e4r ensam, och k\u00e4nslan \u00e4r inte l\u00e4ngre varm och v\u00e4lkomnande, den \u00e4r bara tom. Ett svart m\u00f6rkt rum. P\u00e5tvingad.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r att jag \u00e4r r\u00e4dd.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nej, det verkar inte s\u00e5, tyv\u00e4rr. Det som jag trodde skulle bli en enkel process, visade sig bli mycket sv\u00e5rare. Det b\u00f6rjade redan med att jag var tvungen att komma p\u00e5 l\u00f6senord, dels till hoppfull.nu men ocks\u00e5 till min cPanel. Allt som f\u00f6rr var helt naturligt, allt jag kunde, det har liksom g\u00f6mt sig l\u00e4ngst bak i mitt medvetande. Har… Read more →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-5141","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blandat","xfolkentry"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p23rAr-1kV","jetpack-related-posts":[{"id":3899,"url":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/2015\/05\/16\/det-dar-halet-var-kom-det-ifran\/","url_meta":{"origin":5141,"position":0},"title":"Det d\u00e4r h\u00e5let, var kom det ifr\u00e5n?","author":"Mia","date":"16 maj 2015, 23:34","format":false,"excerpt":"Jag \u00e4r inne i en svacka nu, andra kanske inte m\u00e4rker det men s\u00e5 \u00e4r det. Jag \u00e4r duktig p\u00e5 att h\u00e5lla masken trots att det inte \u00e4r min tanke, det g\u00e5r automatiskt av gammal vana. F\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan gick jag i samtalsterapi n\u00e4r min v\u00e4rld rasade samman efter\u2026","rel":"","context":"I \u201dom vardagen\u201d","block_context":{"text":"om vardagen","link":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/category\/blandat\/"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]}],"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5141","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5141"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5141\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5142,"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5141\/revisions\/5142"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5141"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5141"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5141"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}