{"id":5062,"date":"2017-06-05T23:58:19","date_gmt":"2017-06-05T21:58:19","guid":{"rendered":"http:\/\/hoppfull.nu\/?p=5062"},"modified":"2017-06-06T00:07:00","modified_gmt":"2017-06-05T22:07:00","slug":"race-report-asics-stockholm-marathon-2017","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/2017\/06\/05\/race-report-asics-stockholm-marathon-2017\/","title":{"rendered":"Race report: Asics Stockholm marathon 2017"},"content":{"rendered":"

Ska jag verkligen g\u00f6ra det h\u00e4r redan, skriva om loppet allts\u00e5? Med tanke p\u00e5 att jag fortfarande inte har skrivit n\u00e5got om NY marathon, \u00d6ppet sp\u00e5r eller f\u00f6r den delen V\u00e4tternrundan. Tankarna och k\u00e4nslorna om loppet \u00e4r fortfarande lite ”all over the place” f\u00f6r att anv\u00e4nda prins Daniels ord.<\/p>\n

Jag vaknade ig\u00e5r och k\u00e4nde mig inte n\u00f6jd. Jo visst, jag hade sprungit ett marathon, tagit mig i m\u00e5l och f\u00e5tt min medalj – men jag var inte n\u00f6jd. Jag hade stundtals riktigt m\u00f6rka tankar under loppet, andra stunder riktigt ljusa. Ett marathon \u00e4r lika mycket en mental resa som det \u00e4r en fysisk resa. Jag upplevde det inte lika mycket s\u00e5 n\u00e4r jag sprang i New York, f\u00f6r d\u00e5 var det s\u00e5 mycket liv och st\u00e5hej runt omkring en. Men att springa i Stockholm, och d\u00e5 speciellt n\u00e4r man \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngsam s\u00e5 man \u00e4r bland de sista som jag alltid \u00e4r, \u00e4r en helt annan sak. Om vi s\u00e4ger s\u00e5 h\u00e4r, du hinner t\u00e4nka m\u00e5nga tankar under alla de timmar som det tar dig att komma fr\u00e5n start till m\u00e5l.<\/p>\n

Men vi b\u00f6rjar fr\u00e5n b\u00f6rjan. I \u00e5r, till skillnad fr\u00e5n i november f\u00f6rra \u00e5ret, var jag egentligen inte i tillr\u00e4ckligt bra form f\u00f6r att springa ett marathon. Jag hade bland annat inte f\u00e5tt till m\u00e5nga l\u00e5ngpass, vilket jag s\u00e5 h\u00e4r i efterhand verkligen kan intyga \u00e5 det best\u00e4mdaste. Jag visste att jag skulle klara av distansen, d\u00e4remot var jag inte s\u00e4ker p\u00e5 maxtiden p\u00e5 sex timmar. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte jag de sista dagarna innan loppet verkligen f\u00e5 in i mitt huvud att jag m\u00e5ste v\u00e5ga pusha mig sj\u00e4lv mer, jag orkar springa mer \u00e4n vad jag tror, jag skulle inte bli ”lat” och g\u00e5 (jo, ibland men inte s\u00e5 mycket som mitt huvud i vanliga fall skulle s\u00e4ga till mig att g\u00f6ra). Jag skulle vara fokuserad och bara koncentrera mig p\u00e5 loppet, jag skulle inte ha GoPro med mig (som jag brukar) jag skulle inte h\u00e5lla p\u00e5 att ta kort med iPhonen. Jag skulle koncentrera mig p\u00e5 det som var uppgiften f\u00f6r dagen, ta mig fr\u00e5n A till B och f\u00e5 en medalj.<\/p>\n

Jag kom i s\u00e4ng lite f\u00f6r sent p\u00e5 fredagen och var mer eller mindre d\u00f6d n\u00e4r klockan ringde p\u00e5 morgonen. Jisses, skulle jag verkligen springa idag! Men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nde jag mig lite peppad, hurra jag skulle springa ett marathon liksom. Jag fick i mig frukosten och fick p\u00e5 mig kl\u00e4der, fick ner de sista i v\u00e4skan och cyklade till stationen. V\u00e4l framme i Stockholm gick det smidigt att ta sig till \u00d6stermalms IP och\u00a0sen var det bara att ta det lugnt innan det var dags att bege sig in i startf\u00e5llan. Jag ville inte stressa vare sig f\u00f6re eller under loppet, lugn var k\u00e4nslan jag ville ha i kroppen.<\/p>\n

Klockan blir 12:00 och f\u00f6rsta starten g\u00e5r, tio minuter kvar! Jag f\u00e5r n\u00e4stan t\u00e5rar i \u00f6gonen, det h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 stort. Tv\u00e5 \u00e5r senare \u00e4n vad det var t\u00e4nkt, men nu stod jag h\u00e4r – jag skulle springa Stockholm marathon! Startskottet g\u00e5r 12:10 och till en b\u00f6rjan r\u00f6r vi inte oss det minsta, jag startade i sista startled och det tog ett tag innan massan framf\u00f6r oss b\u00f6rjade r\u00f6ra p\u00e5 sig. Men s\u00e5, n\u00e5gra minuter senare, jag passerade startlinjen och jag hade 42 195 meter framf\u00f6r mig.<\/p>\n

Eftersom jag vet att jag \u00e4r l\u00e5ngsam och nu dessutom inte var s\u00e5 tr\u00e4nad som jag borde vara s\u00e5 hade jag st\u00e4llt in mig p\u00e5 tiden 6 timmar. Jag hade som m\u00e5l 5:45 f\u00f6r d\u00e5 skulle jag sl\u00e5 syrrans tid fr\u00e5n tv\u00e5 \u00e5r tidigare, men visste att det skulle bli tufft. Stockholm marathon har tre stopptider, eller reptider: vid 21,1 km, 28 km och 32 km. Och s\u00e5 st\u00e4nger m\u00e5let sex timmar efter andra\u00a0start. Det var jag ju tvungen att klara.<\/p>\n

Redan n\u00e4r jag hade b\u00f6rjat springa s\u00e5 k\u00e4nde jag att jag hade druckit f\u00f6r mycket vatten. Nej! Lovade mig sj\u00e4lv att dyka in p\u00e5 n\u00e4rmaste toa om n\u00e5gon\u00a0var ledig, och det fanns en ledig! In snabbt, vill inte komma efter, vill inte f\u00f6rlora f\u00f6r mycket tid! V\u00e4l ute igen, inte stressa inte stressa. D\u00e5 h\u00f6r jag n\u00e5gon skrika mitt namn och blir s\u00e5 glad, de \u00e4r tv\u00e5 som var med p\u00e5 Runacademyresan till Prag. En snabb kram och s\u00e5 iv\u00e4g. S\u00e5 kul det h\u00e4r \u00e4r.<\/p>\n

I en uppf\u00f6rsbacke st\u00e5r Skyltmannen, eller Rasmus<\/a>, och hejar. Min vana trogen s\u00e5 springer jag fram och ger honom en kram, det \u00e4r sen gammalt. \u00a0Han kan verkligen peppa en och jag blir alltid s\u00e5 glad n\u00e4r jag ser honom! V\u00e4sterbron, det var ju inte s\u00e5 farligt. S\u00e4ger till mig sj\u00e4lv, det var en g\u00e5ng, en g\u00e5ng till ses vi, du och jag bron. Jag har koll p\u00e5 klockan och mitt armband, \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge s\u00e5 h\u00e5ller jag tiden f\u00f6r 5:45. Och reptiderna.<\/p>\n

Och sen kommer Djurg\u00e5rden. Suck. Men hall\u00e5 vad tr\u00e5kigt. Springer, g\u00e5r, springer, nej jag g\u00e5r ist\u00e4llet. Jag orkar inte! Varf\u00f6r g\u00f6r jag det h\u00e4r? Kommer jag inte till halvmarathonskylten snart? Visst klarar jag tiden? Jod\u00e5, det g\u00f6r jag till sist, med tre och en halv minuts marginal. Usch, det var alldeles f\u00f6r n\u00e4ra f\u00f6r att det skulle k\u00e4nnas behagligt. Inte stressa, inte stressa, h\u00e5ll nere pulsen.<\/p>\n

Men Djurg\u00e5rdssv\u00e4ngen \u00e4r ju inte slut f\u00f6r att man har passerat 21,1 km utan det \u00e4r en l\u00e5ng bit kvar innan man f\u00e5r komma till roligare omr\u00e5den igen. Stor del h\u00e4r ute har dessutom samma banstr\u00e4ckning som Tjejmilen, och den \u00e4r jag ju inte s\u00e5 f\u00f6rtjust i.<\/p>\n

Men s\u00e5 \u00e4ntligen, folk l\u00e4ngs v\u00e4gen igen, \u00e4ven om de flesta bara tyst tittar p\u00e5 s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 lite roligare \u00e4n n\u00e4r det bara \u00e4r tr\u00e4d runt omkring en. N\u00e4sta rep \u00e4r vid 28 km och det \u00e4r en hel timme innan jag m\u00e5ste vara d\u00e4r. G\u00e5r och springer om vartannat. Hum\u00f6ret g\u00e5r fr\u00e5n att vara r\u00e4tt dystert till muntert, till dystert igen. Yes, jag ser \u00e4ntligen skylten som visar att jag har sprungit 28 km men kommer jag hinna fram? Jod\u00e5, om jag springer. Passerar skylten med n\u00e5gon minut till godo, jag f\u00e5r forts\u00e4tta.<\/p>\n

Nu har jag 36 minuter p\u00e5 mig att ta mig till 32 km, med pigga ben hade det inte varit n\u00e5got problem men nu, det \u00e4r den stora fr\u00e5gan det. F\u00f6rs\u00f6ker att inte stressa, f\u00f6rs\u00f6ker att springa s\u00e5 mycket som det bara g\u00e5r, f\u00f6rs\u00f6ker att t\u00e4nka att det inte g\u00f6r s\u00e5 mycket om jag blir stoppad d\u00e4r. Visst, jag vill i m\u00e5l men kommer jag inte dit s\u00e5 \u00e4r det inte hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Har st\u00e4ndigt koll p\u00e5 klockan, det kommer inte att g\u00e5! Jag och en annan tjej s\u00e4ger till varandra att det kommer bli p\u00e5 h\u00e5ret. Ser Rasmus igen, heja @hoppfull f\u00e5r jag h\u00f6ra, en till kram och jag s\u00e4ger till honom att jag inte kommer att hinna. Jod\u00e5, det g\u00f6r du visst, spring nu!<\/p>\n

Efter Slussen st\u00e5r en funktion\u00e4r och pekar p\u00e5 klockan, skynda er s\u00e4ger han. Ja ja, vi vet, svarar jag. N\u00e5gra kvarter senare fr\u00e5gar jag en funktion\u00e4r om vi inte \u00e4r vid 32 km \u00e4n, bara runt h\u00f6rnet och uppf\u00f6r backen \u00e4r svaret. Ja, t\u00e4nker jag, det kommer att g\u00e5. Men skylten kommer ju aldrig? Vad nu. Klockan passerar med en minut, jag sv\u00e4r som en borstbindare. Jag kommer inte f\u00e5 g\u00e5 i m\u00e5l, fan fan fan! Ser skylten, men v\u00e4nta – det st\u00e5r ju ingen d\u00e4r och stoppar oss! Det st\u00e5r ingen d\u00e4r och stoppar oss! Jaaaaa! Springer p\u00e5, jag kommer g\u00e5 i m\u00e5l, jag kommer f\u00e5 en medalj.<\/p>\n

Ligger efter min tidplan och f\u00f6rs\u00f6ker att springa l\u00e4ngre str\u00e4ckor \u00e4n vad jag egentligen ville innan jag g\u00e5r n\u00e5gon minut eller tv\u00e5. Det g\u00e5r inte. Nej Maria, k\u00e4mpa nu! Spring. Vid 35 km durrar det till p\u00e5 armen, det \u00e4r syrran som har skickat ett sms: Snart ser du Stadion! Jo hej du, t\u00e4nker jag, eftersom jag vet att hon sprang och sprang och tyckte aldrig man kom fram dit.<\/p>\n

Kilometerskyltar\"\"<\/a>na avverkas en efter en, n\u00e4stan exakt 18:00 s\u00e5 passerar jag 40 km. Tio minuter f\u00f6r att ta mig tv\u00e5 kilometer, det g\u00e5r ju inte! Ja ja, jag forts\u00e4tter. Passerar jag bara m\u00e5llinjen s\u00e5 har jag i alla fall sprungit ett marathon, plus f\u00e5tt ett nytt personb\u00e4sta p\u00e5 distansen. Vad \u00e4r en medalj att ha egentligen? H\u00f6r n\u00e5gon fr\u00e5ga en funktion\u00e4r om vi \u00e4nd\u00e5 f\u00e5r medalj trots att klockan passerat 18:10. Ja det tror jag, f\u00e5r han till svar.<\/p>\n

\u00c4ntligen skymtar Stadion framf\u00f6r mig, snart framme, snart i m\u00e5l! Springer in p\u00e5 Stadion, n\u00e4stan en helt varv innan m\u00e5llinjen. Ger 42 kms skylten en high five, bara 195 meter kvar. Och sen, \u00e4ntligen i m\u00e5l! Jag f\u00e5r min medalj! Jag har sprungit Stockholms marathon!<\/p>\n

Men n\u00f6jd, det \u00e4r jag inte. Inte \u00e4n, men det kanske kommer. Jag klarade inte mitt m\u00e5l, men \u00e5 andra sidan s\u00e5 ger det mig mer motivation till att tr\u00e4na mer inf\u00f6r n\u00e4sta. F\u00f6r det \u00e4r inte kul att alltid vara stressad av reptiderna, det \u00e4r inte kul att alltid springa n\u00e4r det b\u00f6rjar avveckla saker runt omkring banan. Nu sprang jag f\u00f6rbi d\u00e4r de delade ut buljong, men de h\u00e4llde precis ut all buljong de hade kvar och sa att de hade slutat servera buljong nu. Sa n\u00e5got tjurigt om att de \u00e4r ju vi bland de sista som verkligen beh\u00f6ver buljongen, jag fick inget svar. Det \u00e4r inte alltid kul att komma in mot m\u00e5let och det knappt \u00e4r n\u00e5gra kvar d\u00e4r, n\u00e4stan inget folk p\u00e5 l\u00e4ktaren och n\u00e4stan inga p\u00e5 banan. Speciellt inte om man \u00e4r ensam som jag \u00e4r och inte har n\u00e5gon som tar emot en i m\u00e5let hur l\u00e5ngsam man \u00e4n \u00e4r. \u00c4r de mer som g\u00e5r i m\u00e5l samtidigt s\u00e5 kan man i alla fall l\u00e5tsas att n\u00e5gra av de som hejar och tjoar faktiskt g\u00f6r det p\u00e5 dig.<\/p>\n

N\u00e5 v\u00e4l, jag kom i m\u00e5l, jag var inte sist. Hade ett tjugotal l\u00f6pare efter mig. Tiden, ja den blev \u00f6ver sex timmar men jag fick g\u00e5 i m\u00e5l \u00e4nd\u00e5, 6:05:22. Ett personb\u00e4sta p\u00e5 \u00f6ver 20 minuter.<\/p>\n

Men n\u00e4sta \u00e5r, d\u00e5…<\/p>\n

\u203a\u203a 97\/100 #blogg100<\/small><\/p>\n

 <\/p>\n

Dela:<\/h3>