{"id":4917,"date":"2017-04-21T23:16:23","date_gmt":"2017-04-21T21:16:23","guid":{"rendered":"http:\/\/hoppfull.nu\/?p=4917"},"modified":"2017-04-21T23:16:23","modified_gmt":"2017-04-21T21:16:23","slug":"jag-vet-att-jag-klarar-det-eller-vet-jag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/2017\/04\/21\/jag-vet-att-jag-klarar-det-eller-vet-jag\/","title":{"rendered":"Jag vet att jag klarar det, eller vet jag?"},"content":{"rendered":"

Mitt pannben fick sig en rej\u00e4l sm\u00e4ll n\u00e4r jag var tvungen att bryta<\/a> Prag halvmarathon<\/a>. Jag \u00e5kte till Prag med vetskapen att jag skulle klara av det, jag \u00e5kte hem med vetskapen att jag inte gjorde det. Jag k\u00e4nde mig misslyckad och v\u00e4rdel\u00f6s. I vanliga fall \u00e4r mitt pannben, min envishet och min hj\u00e4rna det som f\u00e5r mig att klara av olika utmaningar, de hj\u00e4lper mig. Nu tror jag de motarbetar mig.<\/p>\n

Om 42 dagar ska jag springa ett marathon igen. Jag vet att jag kan klara det, hade varit det vanliga tankes\u00e4ttet, det \u00e4r bara 42 km. Med den sortens tankar har jag klarat Liding\u00f6loppet, \u00d6ppet sp\u00e5r, V\u00e4tternrundan och andra lopp. Och ja, det kan l\u00e5ta galet att t\u00e4nka att V\u00e4tternrundan bara \u00e4r 30 mil, men det \u00e4r ju faktiskt bara 30 mil. Inte 35 eller ens 31 mil. Jag best\u00e4mmer mig f\u00f6r att jag vet att jag kommer att klara det och l\u00e5ter inga negativa tankar st\u00f6ra den \u00f6vertygelsen. Jag vet\u00a0<\/strong>helt enkelt att jag kan klara det.<\/p>\n

Men nu, efter att jag br\u00f6t den d\u00e4r f\u00f6rbannade halvmaran \u00e4r min \u00f6vertygelse inte lika stark. Jag vet att jag klarar det, eller vet jag verkligen det… Ja, jag har sprungit ett marathon f\u00f6rut och ja, jag klarade av alla 42 km. N\u00e4r jag nu t\u00e4nker att jag ska klara Stockholm marathon s\u00e5 finns tvivlet d\u00e4r, klarar jag det verkligen? New York marathon var en folkfest hela v\u00e4gen, det vet jag att det inte kommer vara i Stockholm. I New York hade jag ingen deadline, jag visste att jag fick springa i m\u00e5l \u00e4ven om det tog l\u00e4ngre tid \u00e4n vad jag t\u00e4nkt mig. I Stockholm har jag bara sex timmar p\u00e5 mig.<\/p>\n

Jag har 42 dagar att programmera om min hj\u00e4rna, att f\u00e5 bort bisatsen ”eller vet jag?”. Jag jobbar p\u00e5 det, att st\u00e4rka mitt pannben. F\u00f6r jag vet ju att jag klarar maran!<\/p>\n

…eller vet jag?<\/p>\n

(Kan ber\u00e4tta n\u00e4r det kom till att v\u00e4nda mina tankar r\u00e4tt n\u00e4r det kom till V\u00e4tternrundan s\u00e5 var inte det helt l\u00e4tt.\u00a0Under l\u00e5ng tid t\u00e4nkte jag varenda g\u00e5ng jag \u00e5kte hem till min syster att det var galet att jag skulle cykla sju mil l\u00e4ngre \u00e4n den str\u00e4ckan, f\u00f6r det \u00e4r ju verkligen helt galet. 30 mil! Men sen ”omprogrammerade” jag mina tankar och sen vara det bara 30 mil. The power of the mind.)<\/p>\n

\u203a\u203a 52\/100 #blogg100<\/small><\/p>\n

Dela:<\/h3>