![\"ll2015\"](\"http:\/\/hoppfull.nu\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/ll2015.jpg\")
<\/a><\/p>\nInnan loppdagen hade jag inte sprungit sedan Vasastafetten, det vill s\u00e4ga fem veckor tidigare och jag hade inte sprungit n\u00e5gon l\u00e4ngre distans sedan april. Jag hade inte ens tr\u00e4nat under dessa fem veckor! S\u00e5 om vi s\u00e4ger s\u00e5 h\u00e4r, jag hade inte direkt f\u00f6rberett mig v\u00e4l. F\u00f6r att se om jag \u00f6verhuvudtaget skulle kunna klara av det s\u00e5 hade jag koll p\u00e5 alla reptider och hur ”snabbt” jag var tvungen att springa\/ta mig fram f\u00f6r att inte bli stoppad av ett rep. Jag visste hur l\u00e5ng tid jag hade p\u00e5 mig f\u00f6r varje mil och jag visste vilket tempo jag beh\u00f6vde ha per kilometer. Under loppets g\u00e5ng h\u00f6ll jag sen koll p\u00e5 hur m\u00e5nga minuter jag hade tillgodo.<\/p>\n
P\u00e5 sj\u00e4lva loppdagen vaknade jag i god tid hemma hos min syster, \u00e5t en ordentlig frukost och kollade sen genom min v\u00e4ska f\u00f6r att se att verkligen allt var med. Jag tycker om att vara i god tid och det var jag s\u00e5 det var egentligen aldrig n\u00e5gra problem, men jag stod sen i tv\u00e5 otroligt l\u00e5nga toak\u00f6er som stressade mig lite (den f\u00f6rsta vid Liding\u00f6vallen och sen den andra vid starten).\u00a0Hann utan problem till mitt startled men hade g\u00e4rna haft lite mer marginal f\u00f6r att slippa stressk\u00e4nslan i magen. (N\u00e5got jag inte hann dock var att fixa s\u00e5 att h\u00f6rlursladden l\u00e5g bra innanf\u00f6r min tr\u00f6ja, men eftersom jag sm\u00e5pratat med en kille som r\u00e5kade trampa mig p\u00e5 foten s\u00e5 fr\u00e5gade jag honom om jag fick vara framfusig och be honom g\u00f6ra det. Haha, man f\u00e5r inte vara blyg!)<\/p>\n
Startskottet f\u00f6r v\u00e5rt startled gick! Och det var denna f\u00f6rsta str\u00e4cka som jag var mest nerv\u00f6s f\u00f6r eftersom underlaget \u00e4r en oj\u00e4mn \u00e4ng – skulle foten kr\u00e5ngla?! Men det gick som tur var bra. V\u00e4dret var toppen, det var alldeles lagom varmt. Jag kom p\u00e5 mig flera g\u00e5nger under loppet att springa\/g\u00e5 och le, jag k\u00e4nde mig n\u00e4stan euforisk! Solen sken och naturen var vacker. Jag h\u00f6ll koll p\u00e5 klockan och var vid f\u00f6rsta repet (vid 15 km) en hel halvtimme f\u00f6re utsatt tid. Det h\u00e4r gick ju bra! F\u00f6rsta halvan av loppet sprang jag i stort sett hela tiden men jag h\u00f6ll mig till min plan och gick i uppf\u00f6rsbackarna, andra halvan av loppet gick jag st\u00f6rre delen av tiden och d\u00e5 fr\u00e4mst den sista milen. Andra repet var vid 20 km, h\u00e4r var jag ca 20 minuter f\u00f6re utsatt tid och det sista, som kom vid 23,8 km klarade jag ocks\u00e5 utan problem med en hel kvart till godo!<\/p>\n
Sista repet, nu skulle jag f\u00e5 springa\/g\u00e5 i m\u00e5l – jag skulle klara det! T\u00e5rarna kom, visserligen inte s\u00e5 m\u00e5nga eftersom jag sa till mig sj\u00e4lv att t\u00e5rar bara stal energi och \u00e4n var jag inte i m\u00e5l. Aborrbacken och Karins backe \u00e4r kanske inte s\u00e5 roliga s\u00e5 h\u00e4r den sista milen av tre men jag var \u00e4nd\u00e5 glad och gick med ett stort leende uppf\u00f6r dem f\u00f6r nu var det inte l\u00e5ngt kvar. M\u00e5lg\u00e5ngen vid Gr\u00f6nsta g\u00e4rde var helt magisk! Med tanke p\u00e5 att jag kom i m\u00e5l bland de sista s\u00e5 var det inte mycket \u00e5sk\u00e5dare kvar men vad gjorde det. Marschaller var utsatta l\u00e4ngs upploppet och m\u00e5nen gick upp ovanf\u00f6r m\u00e5lt\u00e4ltet. Jag var i m\u00e5l och fick min efterl\u00e4ngtade medalj, del 2 i klassikern var avklarad!<\/p>\n
Lyckan \u00f6ver att vara i m\u00e5l g\u00e5r inte att beskriva, inte heller g\u00e5r det att beskriva den ensamhetsk\u00e4nsla som kom \u00f6ver mig en kvart senare heller. Ensamheten brukar inte st\u00f6ra mig, och om den g\u00f6r det s\u00e5 inte alls p\u00e5 samma niv\u00e5. Nu var den riktigt tuff, jag ville dela min bedrift med n\u00e5gon, jag ville att n\u00e5gon skulle ha varit d\u00e4r och v\u00e4lkomnat mig i m\u00e5l, jag ville att n\u00e5gon skulle ha varit d\u00e4r och sagt ”fan vad bra du \u00e4r!”. S\u00e5 fr\u00e5n att varit n\u00e4rmare euforisk under loppet s\u00e5 blev fallet djupt ner till ensamheten. Det f\u00f6rv\u00e5nade mig och jag var inte beredd p\u00e5 det.<\/p>\n
Och foten d\u00e5? Den h\u00f6ll! Och faktiskt s\u00e5 k\u00e4nde jag knappt av den de f\u00f6rsta 25 kilometrarna, sen klagade den litegrann n\u00e4r underlaget var oj\u00e4mnt men inte mer \u00e4n s\u00e5. Fast, jag m\u00e5ste erk\u00e4nna, den h\u00e4r sjuksk\u00f6terskan hade ordinerat sig sj\u00e4lv r\u00e4tt rej\u00e4l premedicinering.<\/p>\n
![\"ll2015glad\"](\"http:\/\/hoppfull.nu\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/ll2015glad.jpg\")
<\/a><\/p>\nJag och min medalj, jag bad n\u00e5gon i den otroligt l\u00e5nga bussk\u00f6n ta ett kort. N\u00e5got positivt jag b\u00e4r med mig efter detta lopp \u00e4r den samh\u00f6righet man f\u00e5r till andra som g\u00e5r med medalj runt halsen, n\u00e5got som blev extra tydligt p\u00e5 pendeln hem d\u00e5 vi var flera som pratade om loppet, l\u00f6pning och kommande m\u00e5l.\u00a0Jag har inte upplevt n\u00e5got liknande vid kortare lopp, eller kanske men inte alls i samma omfattning, och jag ser verkligen fram emot att se hur det blir efter \u00e5rets kommande marathon.<\/p>\n
Jag sprang i m\u00e5l p\u00e5 tiden 4:54:59 – fem minuter f\u00f6re den tid som jag hade satt som m\u00e5l. Och nej, det verkligen ingen tid att hurra f\u00f6r, men som jag brukar s\u00e4ga – den blir l\u00e4tt att sl\u00e5 n\u00e4sta g\u00e5ng! Mitt m\u00e5l var att ta mig i m\u00e5l, att klara av det och att f\u00e5 min medalj.<\/p>\n
Och det klarade jag.<\/p>\n
Fan, vad bra jag \u00e4r!<\/p>\n