Jag kom ut och sprang mitt pass idag, trots att b\u00e5de kropp och huvud skrek i protest.<\/p>\n
Kroppen: Men vad g\u00f6r du m\u00e4nniska, varf\u00f6r tar du p\u00e5 dig l\u00f6parkl\u00e4derna?! Har du redan gl\u00f6mt att du st\u00e5tt p\u00e5 tre operationer idag och bara suttit ner p\u00e5 din lunch? K\u00e4nner du inte hur tr\u00f6tt jag \u00e4r?! Va?<\/p>\n
Huvudet: Vad g\u00f6r du?! Missade du att det var full sn\u00f6storm n\u00e4r du gick hem fr\u00e5n jobbet? T\u00e4nk s\u00e5 mycket sk\u00f6nare det blir att hoppa i myskl\u00e4derna \u00e4n att ge sig ut i ov\u00e4dret och springa. G\u00f6r det ist\u00e4llet, det \u00e4r mycket b\u00e4ttre!<\/p>\n
Men jag vann \u00f6ver b\u00e5de kropp och huvud, s\u00e5 vem som egentligen tog beslutet \u00e4r ju sv\u00e5rt att s\u00e4ga. Ut kom jag hur som helst. Nej, det blev inte det planerade passet med lugn uppv\u00e4rmningsjogg i tv\u00e5 kilometer, f\u00f6ljt av fyra kilometer ”snabbdistans” och sen en sista kilometer nedjogg. Ist\u00e4llet blev det tv\u00e5 lyktstolpar g\u00e5ng, tv\u00e5 lyktstolpar snabbare jogg hela v\u00e4gen f\u00f6r kroppen hade ju r\u00e4tt, den var inte riktigt i form f\u00f6r att springa (\u00e5tminstone inte det planerade passet). Men vet du, det g\u00f6r inget. Jag sprang\/gick \u00e4nd\u00e5 sju kilometer och det, mina v\u00e4nner, \u00e4r mer \u00e4n vad jag hade gjort om jag hade hoppat i mina myskl\u00e4der och satt mig i f\u00e5t\u00f6ljen med de tr\u00f6tta benen p\u00e5 en fotpall. \ud83d\ude42<\/p>\n
\u203a\u203a 26\/100 #blogg100<\/small><\/p>\nDela:<\/h3>