Idag blev det klart, eller klart har det varit ett tag men nu \u00e4r alla inblandade personer meddelade s\u00e5 nu kan jag prata om det lite mer \u00f6ppet. I ett par veckor nu har bara ett f\u00e5tal personer vetat om det och det har viskats om det bakom st\u00e4ngda d\u00f6rrar, men nu har alla viktiga parter f\u00e5tt ta del om det som bubblar inom mig av f\u00f6rv\u00e4ntan…och \u00e4ven en liten smula \u00e5ngest. Jag har sagt upp mig och till h\u00f6sten b\u00f6rjar jag p\u00e5 nytt jobb, fortfarande som operationssjuksk\u00f6terska men p\u00e5 ett annat sjukhus.<\/p>\n
Idag blev det officiellt p\u00e5 jobbet och jag kunde prata om det mer \u00f6ppet. Det v\u00e4rmer att mina kollegor s\u00e4ger att de kommer att sakna mig och att de tycker det \u00e4r tr\u00e5kigt att jag ska sluta, det v\u00e4rmer mer \u00e4n vad de tror. Jag g\u00e5r ju alltid med den k\u00e4nslan att ingen tycker om mig och att ingen egentligen tycker att det \u00e4r kul att jobba med mig. (Dumma hj\u00e4rnsp\u00f6ken och gamla invanda m\u00f6nster, jag vet. Eller vet jag?) Jag \u00e4r glad och f\u00f6rv\u00e4ntansfull \u00f6ver det nya som ligger framf\u00f6r mig, men samtidigt vemodig att l\u00e4mna det jag har nu. Man vet ju vad man har men aldrig vad man f\u00e5r. Men ibland m\u00e5ste man ta steget och hoppa. Och det g\u00f6r jag nu. Det gamla finns oftast alltid kvar, p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt.<\/p>\n
S\u00e5 vart hoppar jag? Nej du, det h\u00e5ller jag tyst med ett tag till. \ud83d\ude42<\/p>\n
\u203a\u203a 75\/100 #blogg100<\/small><\/p>\nDela:<\/h3>