Jag duger inte! S\u00e5 k\u00e4nner jag s\u00e5 ofta, men jag vet att det inte \u00e4r sant. Att ingen tycker om mig, \u00e4r ofta en tanke som ofta dyker upp. Och sj\u00e4lvklart vet jag att inte heller det \u00e4r sant. Men \u00e4nd\u00e5, st\u00e4ndigt detta tvivel. Man kan ju fr\u00e5ga sig varf\u00f6r jag fortfarande trycker ner mig sj\u00e4lv p\u00e5 detta vis, men att fr\u00e5ga sig sj\u00e4lv det hindrar mig inte fr\u00e5n att forts\u00e4tta att g\u00f6ra det. N\u00e4r jag, som idag, f\u00e5r h\u00f6ra fr\u00e5n tv\u00e5 olika arbetskamrater att det tycker om att jobba med mig och tycker om mig s\u00e5 tror jag dem inte. F\u00f6r varf\u00f6r skulle det g\u00f6ra det….egentligen borde jag t\u00e4nka varf\u00f6r skulle de inte g\u00f6ra det. <\/p>\n
Idag har jag varit ut och \u00e4tit med 18 andra fr\u00e5n jobbet, vi firade av en som ska sluta hos oss (och som fyllde 40 \u00e5r f\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan). Mycket trevligt och god mat, en lyckad kv\u00e4ll helt enkelt. Men \u00e4nd\u00e5 kan jag inte l\u00e5ta bli att k\u00e4nna att jag inte h\u00f6r dit och att jag inte passar in. Inget konstigt med det, s\u00e5 t\u00e4nker jag i alla sammanhang. Men varf\u00f6r g\u00f6r jag det och varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 sv\u00e5rt att sluta t\u00e4nka s\u00e5?<\/p>\n
Ja ja, orkar inte t\u00e4nka p\u00e5 det nu. Kan bara konstatera att det var mycket sk\u00f6nt att komma hem till ensamheten igen.<\/p>\n
\u203a\u203a 21\/100 #blogg100<\/small><\/p>\nDela:<\/h3>