Just nu, hur \u00e4r det just nu. Jo, det blev svart igen. Hoppl\u00f6st. L\u00e4ngtar efter semestern som nu bara \u00e4r n\u00e5gra pass bort, kunna strunta i allt, inte beh\u00f6va f\u00f6rest\u00e4lla sig. Inte beh\u00f6va vara glad f\u00f6r att det \u00e4r vad alla f\u00f6rv\u00e4ntar sig av en. \u00c4r det hormonerna som pratar eller \u00e4r det n\u00e5got annat? Det \u00e4r nog en kombination f\u00f6r tillf\u00e4llet, hormonerna som alltid sp\u00f6kar och n\u00e5got annat som min hj\u00e4rna inte kan sl\u00e4ppa. Hormonerna hj\u00e4lper med st\u00f6rsta sannolikhet till att g\u00f6ra det svarta \u00e4nnu mer svart och t\u00e5rarna fler. Ig\u00e5r gr\u00e4t jag mig sj\u00e4lv till s\u00f6mns vilket resulterade i att jag g\u00e5tt med en envis huvudv\u00e4rk hela dagen. Och till s\u00f6mns f\u00f6rresten, sov alldeles f\u00f6r oroligt och var vaken alldeles f\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6r att jag skulle vara pigg n\u00e4r klockan ringde klockan fem. Sen fl\u00f6t jobbet p\u00e5 och dagen gick som tur var snabbt, men inte ens att jag var mer p\u00e5 n\u00e5gra snitt gjorde hum\u00f6ret b\u00e4ttre (n\u00e5got de i vanliga fall g\u00f6r).<\/p>\n
S\u00e5 annars d\u00e5, just nu – m\u00f6rker. M\u00e5tte de v\u00e4nda snart.<\/p>\n