…och en pappa fattigare. Eller en pappa fattigare har jag ju varit sedan i december och ang\u00e5ende ett arv rikare s\u00e5 var det bara halva arvet som vi fick idag, allt i enlighet med pappas testamente. Fast helst av allt hade jag sluppit att f\u00e5 arvet utbetalat idag och haft pappa kvar i livet, hade helst sluppit varit med om att han dog s\u00e5 ung n\u00e4r alla p\u00e5 hans sida sl\u00e4kten blir s\u00e5 gamla.<\/p>\n
Hur som helst, tack vare en ursn\u00e4ll kollega s\u00e5 beh\u00f6vde jag inte \u00e5ka in till jobbet f\u00f6r att jobba n\u00e5gra timmar p\u00e5 kv\u00e4llen – jag \u00e4r henne f\u00f6r evigt tacksam och jag hoppas deras kv\u00e4ll blev lugn. Jag slapp d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nna mig stressad \u00f6ver tiden, var tillr\u00e4ckligt stressad som det var \u00e4nd\u00e5, och allt drog verkligen ut p\u00e5 tiden p\u00e5 grund av att juristen inte var s\u00e5 f\u00f6rberedd som hon kunde ha varit. Men nu \u00e4r det gjort i alla fall och det k\u00e4nns bra att ha det avklarat, eller pappas bankfack finns kvar att g\u00e5 i genom eftersom styvmor inte hade t\u00e4nkt p\u00e5 att ta med sig nyckeln.<\/p>\n
Lunchade med syster innan. \u00c5t en sallad p\u00e5 ett st\u00e4lle d\u00e4r ”salladerna skulle vara s\u00e5\u00e5\u00e5 goda” och syster blev helt lyrisk, men jag var inte lika n\u00f6jd. Min kloka syster sa att hon funderade p\u00e5 att k\u00f6pa n\u00e5got smycke av en del av arvet, att ha som ett minne eftersom hon inte ville ha n\u00e5gon av pappas klockor. Eller ville ha, det kanske hon vill men hon skulle inte anv\u00e4nda den utan min systerson skulle nog f\u00e5 den i s\u00e5 fall. Min styvmor tycker dock det \u00e4r lite jobbigt att pappa bara hade tv\u00e5 ”fina” klockor eftersom vi \u00e4r tre barn, hur man \u00e4n g\u00f6r s\u00e5 blir ju n\u00e5gon utan. Jag d\u00e4remot tycker det \u00e4r sj\u00e4lvklart att det \u00e4r syster och bror som ska ha var sin klocka eftersom 1. bror kan anv\u00e4nda den sj\u00e4lv 2. syster har en son som kan anv\u00e4nda en. Jag d\u00e4remot skulle inte anv\u00e4nda den utan klockan skulle bli liggande i en l\u00e5da, jag har ju (och kommer aldrig att f\u00e5) en son som skulle kunna anv\u00e4nda den. Tyv\u00e4rr.<\/p>\n
S\u00e5 jo, ett smycke kan jag ocks\u00e5 t\u00e4nka mig att k\u00f6pa som minne. Ett armband n\u00e4rmare best\u00e4mt s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r surfade jag in p\u00e5 Efva Attling och det lutar nog \u00e5t att det blir tv\u00e5 armband. Det f\u00f6rsta blir Mini Pencez Bracelet<\/a> som har texten ”Pencez de moy” (T\u00e4nk p\u00e5 mig) ingraverat. Armband nummer tv\u00e5 blir Mini Twosome Bracelet<\/a> med texten ”Amor vincit omnia” (som s\u00e5 klart betyder K\u00e4rleken \u00f6vervinnar allt).<\/p>\n Syster var ocks\u00e5 nerv\u00f6s inf\u00f6r dagen och tyckte att det skulle bli jobbigt. Till skillnad fr\u00e5n mig s\u00e5 tyckte hon att det skulle jobbigt eftersom huset f\u00f6rsvinner (tillh\u00f6r ju min styvmor nu) och att det typ skulle vara det sista av pappa, att allt av honom nu skulle vara borta. Kan \u00e4rligt talat s\u00e4ga att jag inte har t\u00e4nkt den tanken, men s\u00e5 har ju jag helt andra minnen av och fr\u00e5n det huset \u00e4n vad min syster har. Hon bodde aldrig d\u00e4r, till skillnad fr\u00e5n mig och min bror. Alla hennes d\u00e5liga minnen \u00e4r fr\u00e4mst kopplade till det hus som vi bodde i n\u00e4r hon var liten, en tid som jag n\u00e4stan hel har f\u00f6rtr\u00e4ngt eller var f\u00f6r liten att minnas. Men det hus som ”f\u00f6rsvann” nu minns jag allt f\u00f6r v\u00e4l, har alldeles f\u00f6r m\u00e5nga d\u00e5liga minnen fr\u00e5n det huset…och den tiden. S\u00e5 d\u00e5ligt som jag har m\u00e5tt d\u00e4r, s\u00e5 ledsen jag varit, s\u00e5 m\u00e5nga t\u00e5rar – bara glad att slippa det. Visst finns det \u00e4ven bra stunder att minnas men de d\u00e5liga tar \u00f6verhanden. Som till exempel minnet av hur jag en kall sn\u00f6ig vintermorgon springer ut i bara nattlinnet f\u00f6r att skrika p\u00e5 pappa n\u00e4r han b\u00f6rjat klyva ved klockan 7, sj\u00e4lvklart hade han redan b\u00f6rjat dricka. S\u00e5 arg jag var, s\u00e5 ledsen…och kall om f\u00f6tterna eftersom det var sn\u00f6 p\u00e5 marken, men det m\u00e4rkte jag inte f\u00f6rr\u00e4n jag kom in.<\/p>\n Och \u00e4nd\u00e5 saknar jag honom, f\u00f6r trots allt s\u00e5 fanns han alltid d\u00e4r f\u00f6r mig. Stod ut med mig n\u00e4r ingen annan gjorde det. Var stolt \u00f6ver mig n\u00e4r ingen annan var det. \u00c4lskade mig n\u00e4r ingen annan gjorde det, trots att jag nog aldrig f\u00f6rtj\u00e4nade det. <\/p>\n Att han inte l\u00e4ngre finns, jag kan fortfarande inte f\u00f6rst\u00e5 det. Pappa, jag saknar dig.<\/p>\nDela:<\/h3>