I 75 dagar har jag nu bloggat varje dag, ganska imponerande f\u00f6r att vara jag och den svacka jag befann mig i innan jag b\u00f6rjade med denna utmaning. Oftast har det inte varit n\u00e5got problem att komma n\u00e5got att skriva men de senaste dagarna har det \u00e4ndrats, finns pl\u00f6tsligt inget att som vill komma ut genom mina fingrar. F\u00f6r vanligtvis \u00e4r det s\u00e5, jag beh\u00f6ver inte t\u00e4nka utan jag bara l\u00e5ter fingrarna jobba och ut kommer mina tankar. Skulle kunna s\u00e4ga att det inte h\u00e4nder s\u00e5 mycket i mitt liv f\u00f6r tillf\u00e4llet, och jag skulle egentligen inte ljuga, men saker att skriva om brukar det finnas \u00e4nd\u00e5. Det h\u00e4r att jag inte k\u00e4nner mig bekv\u00e4m att skriva om vad som helst, n\u00e5got jag n\u00e4mnt tidigare, hindrar mig att skriva om vad jag t\u00e4nker p\u00e5…och kanske \u00e4r det bra, kanske \u00e4r det inget jag beh\u00f6ver h\u00e4va ur mig h\u00e4r. Men jag tycker inte om att k\u00e4nna mig begr\u00e4nsad, jag vill kunna skriva vad jag vill och funderingar har funnits att b\u00f6rja om n\u00e5gon annanstans och blogga anonymt. Men jag vill inte det, jag trivs med Hoppfull.nu. Kanske \u00e4r jag inte s\u00e5 hoppfull som jag vill vara f\u00f6r tillf\u00e4llet, men jag vill komma dit igen och det \u00e4r \u00e4ven mitt m\u00e5l – hur tufft det \u00e4n kan k\u00e4nnas ibland.<\/p>\n
S\u00e5 inl\u00e4gg 76 handlar allts\u00e5 om hur jag f\u00f6rst nu k\u00e4nner att inspirationen b\u00f6rjar ta slut. I b\u00f6rjan av utmaningen t\u00e4nkte jag i blogginl\u00e4gg, det g\u00f6r jag inte nu. Kommer jag hoppa av utmaningen i f\u00f6rhand? Svar: Nej! Har jag kommit s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt s\u00e5 ska jag g\u00e5 i m\u00e5l. Envis som synden, det \u00e4r jag det. \ud83d\ude42<\/p>\n