{"id":2771,"date":"2013-03-28T21:35:09","date_gmt":"2013-03-28T20:35:09","guid":{"rendered":"http:\/\/hoppfull.nu\/?p=2771"},"modified":"2013-03-28T22:29:40","modified_gmt":"2013-03-28T21:29:40","slug":"blandade-tankar-fran-dagen-hopp-och-barnloshet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/2013\/03\/28\/blandade-tankar-fran-dagen-hopp-och-barnloshet\/","title":{"rendered":"Blandade tankar fr\u00e5n dagen, hopp och barnl\u00f6shet"},"content":{"rendered":"

\"20130328-213504.jpg\"<\/a><\/p>\n

Sk\u00e4rtorsdag. Jobbdag. H\u00e4r och var har jag h\u00f6rt ryktas om att vissa har jobbat halvdag, att vissa har ”jobbat hemma” den halva dag som de var tvungna att jobba. Jag? Halvdag? Inte heller, jag hade av n\u00e5gon anledning lagt in en extra l\u00e5ng dag, 8-17. Extra roligt n\u00e4r man jobbat kv\u00e4ll dagen innan, extra kul n\u00e4r man fortfarande inte \u00e4r helt pigg efter en vecka hemma i sjuks\u00e4ngen. \u00c5h, t\u00e4nker ni d\u00e5, men d\u00e5 \u00e4r hon s\u00e4kert ledig i morgon! Jo, det hade f\u00f6rst\u00e5s varit trevlig, men d\u00e5 har hon (l\u00e4s jag) lagt in ett 7-14-tur. Och om vi s\u00e4ger s\u00e5 h\u00e4r, jag ser inte fram emot att g\u00e5 upp kl 05. \ud83d\ude41<\/p>\n

Hade trots de l\u00e5nga timmarna en bra dag p\u00e5 jobbet. Dagen b\u00f6rjade dock inte s\u00e5 bra, hade en f\u00f6rvirrad dr\u00f6m om att jag var vilse i Helsingfors och var sen eftersom jag skulle b\u00f6rja jobba. Vaknade med den k\u00e4nslan, den att vara f\u00f6rsenad och vara stressad. Jag dr\u00f6mde allts\u00e5 inte om n\u00e5got bl\u00e5tt som jag hoppades ig\u00e5r…<\/p>\n

\"Hopp<\/a> Sedan ett par dagar tillbaka har jag letat efter mitt Hope-halsband, tycker det var passande att plocka fram det igen. Kommer inte l\u00e4ngre ih\u00e5g n\u00e4r jag k\u00f6pte det, men det var innan jag ”blev” @hoppfull. (Jag k\u00f6pte det fr\u00e5n Barncancerfonden<\/a>.) Att ha hopp, vara hoppfull. Det \u00e4r en sak att s\u00e4ga det, en annan sak att vara det och jag hoppas att halsbandet ska p\u00e5minna mig om det igen.<\/p>\n

P\u00e5 ett gammalt kort, fr\u00e5n 2009, har jag p\u00e5 mig mitt Hope-halsband. Tillsammans med ”Miracles” h\u00e4ngde alltid ”Hope” runt min hals. ”Miracles” har jag tagit bort, f\u00f6r den ringen p\u00e5minner mig f\u00f6r mycket om det mirakel som jag hoppades p\u00e5. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l den dagen jag k\u00f6pte det, bara n\u00e5gra timmar innan VUL (vaginalt ultraljud) nummer 2. Det VUL:et som gjorde f\u00f6r att se om jag hade ett levande foster i min mage. \u00c5h, vad jag hade beh\u00f6vt ett mirakel d\u00e5! Men redan innan visste jag att det inte fanns n\u00e5gon chans, det fanns ingen chans att jag skulle ha fel p\u00e5 veckorna, att jag skulle varit 3-4 veckor tidigare i graviditeten \u00e4n vad jag var. Jag visste att det inte var s\u00e5, jag visste att mitt pyre var d\u00f6tt…och s\u00e5 var det ocks\u00e5. Det tragiska \u00e4r att n\u00e4r jag v\u00e4l ins\u00e5g att jag var gravid, d\u00e5 var pyret redan d\u00f6tt. Men min kropp, min f\u00f6rr\u00e4diska kropp, f\u00f6rstod det inte. VUL nummer 2 visade f\u00f6rst\u00e5s en tom hinns\u00e4ck och tv\u00e5 dagar var det ute ur min kropp, och jag var tom. S\u00e5 tom.<\/p>\n

Om jag m\u00e5ste v\u00e4lja ut tv\u00e5 tillf\u00e4llen i min ofrivilliga barnl\u00f6shet som varit de tyngsta \u00e4r valet l\u00e4tt. Det f\u00f6rsta, n\u00e4r v\u00e5rt frusna embryo inte klarade upptiningen. Det andra, mitt MA, mitt lilla pyre som var borta och som aldrig blev. Och det tragiska \u00e4r, mitt lilla pyre var det n\u00e4rmaste jag n\u00e5gonsin kommit ett levande barn.<\/p>\n

Men kan jag kalla mig sj\u00e4lv ofrivilligt barnl\u00f6s fortfarande, \u00e4r jag inte frivilligt barnl\u00f6s nu n\u00e4r jag gett upp tanken p\u00e5 att det n\u00e5gonsin kommer att ske? N\u00e4r jag till och med \u00f6verv\u00e4ger en hysterektomi f\u00f6r att slippa allt bl\u00f6dande? I min mening \u00e4r jag ofrivilligt barnl\u00f6s \u00e4nd\u00e5, f\u00f6r jag vill ju fortfarande ha barn, min l\u00e4ngtan \u00e4r fortfarande lika stor. Men l\u00e4ngtan \u00e4r vad det kommer att f\u00f6rbli, mitt hj\u00e4rta kanske inte f\u00f6rst\u00e5r det. Men det g\u00f6r jag…<\/p>\n

De dagarna jag l\u00e5g hemma och var sjuk s\u00e5 skrev<\/a> jag kort om denna artikel<\/a>, att adoptera eller helt enkelt leva utan barn \u00e4r ett helt acceptabelt liv p\u00e5stod de. Via Barnl\u00e4ngtan – patientf\u00f6reningen f\u00f6r ofrivilligt barnl\u00f6sa<\/a> s\u00e5 hittade jag n\u00e5got som Ann Heberlein skrivit om surrogatm\u00f6draskap. L\u00e4s Bulle i annans ugn<\/a> och st\u00e4ll dig sedan fr\u00e5gan: Skulle du kunna t\u00e4nka mig att hj\u00e4lpa din syster eller en god v\u00e4n att bli f\u00f6r\u00e4lder? <\/p>\n

Nr 65 av #blogg100.<\/em><\/p>\n

Dela:<\/h3>