{"id":2693,"date":"2013-03-13T23:06:23","date_gmt":"2013-03-13T22:06:23","guid":{"rendered":"http:\/\/hoppfull.nu\/?p=2693"},"modified":"2013-03-13T23:06:23","modified_gmt":"2013-03-13T22:06:23","slug":"halvvags","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/hoppfull.nu\/index.php\/2013\/03\/13\/halvvags\/","title":{"rendered":"Halvv\u00e4gs"},"content":{"rendered":"

Dagens inl\u00e4gg blir nummer 50 i #blogg100<\/a> och jag tycker att det hittills inte varit n\u00e5got problem att f\u00e5 ur mig ett inl\u00e4gg om dagen, ibland har det till och med blivit tv\u00e5. Anledningen till detta tror jag \u00e4r f\u00f6r att jag skriver om livet och vad som f\u00f6r stunden r\u00f6r sig i mitt huvud. Kanske inte s\u00e5 intressant enligt andra, men s\u00e5 skriver jag ocks\u00e5 mycket f\u00f6r min egen skull, f\u00f6r att jag m\u00e5r bra av det. Sen om n\u00e5got av mina inl\u00e4gg om barnl\u00f6sheten kanske kan hj\u00e4lpa andra i samma sits s\u00e5 det bara en bonus.<\/p>\n

Har jag hittat tillbaka till det s\u00e4tt jag bloggade f\u00f6rut genom att delta i utmaningen? Ja, till viss del. Jag t\u00e4nker ofta i ”bloggform” igen, tankar som jag kanske skriver om n\u00e4r jag v\u00e4l hamnar framf\u00f6r datorn n\u00e4sta g\u00e5ng. Samtidigt s\u00e5 k\u00e4nner jag att jag inte har samma flyt i skrivandet som jag hade f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, jag k\u00e4nner mig mer begr\u00e4nsad d\u00e5 personer som jag har eller har haft n\u00e4rmare relationer till l\u00e4ser h\u00e4r. I h\u00e4nsyn till dessa kanske jag inte skriver det jag egentligen vill skriva. Denna anledning var varf\u00f6r jag en g\u00e5ng i tiden valde att skriva helt anonymt. Och d\u00e5 s\u00e4ger ni, men man kan inte vara helt anonym p\u00e5 n\u00e4tet och det har ni r\u00e4tt i. Det jag menar \u00e4r att jag inte hade en blogg med mitt namn, inte heller gav jag ut min adress till familj, v\u00e4nner och bekanta. Visst, dessa kunde hitta mig \u00e4nd\u00e5, kanske av en slump eller f\u00f6r att de medvetet gick in f\u00f6r att leta reda p\u00e5 mig. Det var en risk jag medvetet tog, hittade de mig – fine, d\u00e5 fick det vara s\u00e5, men jag t\u00e4nkte inte ge dem en lapp i handen med adressen till min hemsida (som det var p\u00e5 den tiden). <\/p>\n

Mina f\u00f6rhoppningar de kommande 50 dagarna \u00e4r att jag allt mer k\u00e4nner att jag skriver som jag gjorde f\u00f6rr, mer fr\u00e5n hj\u00e4rtat och mindre tankar om vem som kan bli ledsen f\u00f6r saker som jag skriver om. Tror inte att jag kommer n\u00e5 dit eftersom jag allt f\u00f6r mycket bryr mig om vad andra tycker och k\u00e4nner…<\/p>\n

Men nu, en vanlig fras h\u00e4r: Jag. M\u00e5ste. Sova. Nu. Har jobbat kv\u00e4ll och kan som vanligt inte g\u00e5 och l\u00e4gga mig direkt som jag egentligen borde d\u00e5 klockan ringer tidigt f\u00f6r att det \u00e4r dags f\u00f6r en dagpass p\u00e5 jobbet. Jag m\u00e5ste f\u00e5 lite tid innan, annars sover jag bland annat inte s\u00e5 bra. Dessutom k\u00e4nns det verkligen som jag inte har n\u00e5got liv ut\u00f6ver jobba och sova om jag inte f\u00e5r lite tid f\u00f6r mig sj\u00e4lv innan jag l\u00e4gger mig.<\/p>\n

Nr 50 av #blogg100.<\/em><\/p>\n

Dela:<\/h3>