Sk\u00f6n och slapp l\u00f6rdag, precis som jag \u00f6nskade mig. Pratade l\u00e4nge med syster och vi kom in p\u00e5 allt med bouppteckning, arvsr\u00e4tt, br\u00f6starvingar och arvsskifte….saker som jag inte hade \u00e4gnat en tanke \u00e5t innan pappa dog. M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte har n\u00e5gon koll alls. Denna vecka var det ju bouppteckning och det finns ett testamente ocks\u00e5 som skrevs 2005. Tydligen ska vi tre barn nu underteckna det f\u00f6r att intyga att pappa inte tvingades till det och var vid sitt sinnes fulla bruk n\u00e4r det skrevs. Tycker det \u00e4r lite konstigt att g\u00f6ra det nu, borde vi inte ha gjort det n\u00e4r pappa skrev det? Hur som helst, nu tror jag ju inte det p\u00e5gick n\u00e5gra konstigheter n\u00e4r det skrevs s\u00e5 det k\u00e4nns bara som en formalitet. Sen n\u00e4r det \u00e4r underskrivet och klart ska det skickas tillbaka till banken och sen ska arvsskifte ske. Hade verkligen inte t\u00e4nkt i de tankarna, att jag ska \u00e4rva n\u00e5got efter pappa. De tankar jag har haft \u00e4r att vi barn ska ta hand om gamla fotografier som \u00e4r f\u00f6re styvmors tid om man s\u00e4ger s\u00e5, men n\u00e5got annat har jag aldrig funderat p\u00e5.<\/p>\n
Denna helg \u00e4r f\u00f6rsta som jag inte kommer ih\u00e5g hur m\u00e5nga veckor det \u00e4r sedan han dog, var tvungen att kolla – det \u00e4r tio veckor sedan, 70 dagar. Tiden g\u00e5r… Jag har \u00e4nnu inte haft p\u00e5 mig den tr\u00f6ja jag hade n\u00e4r vi satt och v\u00e4ntade p\u00e5 att han skulle sluta andas, sluta leva. Att han skulle d\u00f6. Jag vet inte varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt, jag menar det \u00e4r ju bara en tr\u00f6ja. Men det g\u00e5r inte. Det tar emot och t\u00e5rarna kommer bara jag t\u00e4nker tanken att jag ska ta p\u00e5 mig den. En dag hade jag till och med lagt fram den till n\u00e4sta dag, men det gick inte och jag fick ta p\u00e5 mig n\u00e5got annat. S\u00e5 f\u00e5nigt egentligen. Halsduken jag hade har jag ocks\u00e5 sv\u00e5rt med, den hade syster om axlarna f\u00f6r att hon fr\u00f6s.<\/p>\n
Tio veckor, m\u00e5ste sluta r\u00e4kna veckor. P\u00e5 min promenad idag tog jag, s\u00e5 som jag gjort s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger de senaste veckorna, en tur f\u00f6rbi minneslunden vid kyrkan och t\u00e4nde ett litet v\u00e4rmeljus f\u00f6r pappa. Idag lyssnade jag p\u00e5 meddelandet ocks\u00e5, det han l\u00e4mnade p\u00e5 min f\u00f6delsedag n\u00e5gra timmar innan han fick hj\u00e4rnbl\u00f6dningen. Han avslutade med att s\u00e4ga ”ha en bra dag, hej d\u00e5”. Min tanke n\u00e4r jag lyssnade p\u00e5 det f\u00f6rsta dagen, den fredagen vid tretiden, p\u00e5 min f\u00f6delsedag, var att nu \u00e4r det ju ingen id\u00e9 att ringa, nu \u00e4r han full. Jag har s\u00e5dana skuldk\u00e4nslor f\u00f6r den tanken, att det kanske var just d\u00e5 det h\u00e4nde. Jag vet ju inte klockslaget. Kanske var han redan borta, levande fortfarande men borta.<\/p>\n
Nr 32 av #blogg 100.<\/em><\/p>\nDela:<\/h3>