F\u00f6r ett \u00e5r sedan l\u00e4mnade mitt lite knytt mig, men egentligen hade knyttet l\u00e4mnat mig tidigare. Det var bara den tomma hinns\u00e4cken kvar, nu bl\u00f6dde jag ut den med medicinsk hj\u00e4lp. Missfallet var ett faktum. Mitt lilla knytt ville inte stanna hos mamma.<\/p>\n
Jag har n\u00e5gon g\u00e5ng f\u00e5tt kommentaren att det var tur att jag fick missfall eftersom jag inte l\u00e4ngre \u00e4r tillsammans med katternas fd husse, men hur kan det vara tur. Visst, det hade varit tungt att vara ensamst\u00e5ende mor men jag hade klarat det. Jag har ocks\u00e5 n\u00e5gra g\u00e5nger f\u00e5tt kommentarer som att det var tur att jag och exmannen aldrig lyckades f\u00e5 barn, trots alla tunga \u00e5r d\u00e5 vi k\u00e4mpade. Men utan de tunga \u00e5ren, vem vet, det kanske hade fortfarande varit vi.<\/p>\n
Ibland \u00e4r den ofrivilliga barnl\u00f6sheten n\u00e4rmare, idag \u00e4r en s\u00e5n dag.<\/p>\n
Avslutar med en favorit<\/a>.<\/p>\nDela:<\/h3>