Den 14:e december var min 37:e f\u00f6delsedag, vid 10:28 har min pappa ringt mig f\u00f6r att gratulera mig p\u00e5 min f\u00f6delsedag. Jag jobbade, kunde inte svara. Han sa ”om inte annat s\u00e5 ses vi dagen f\u00f6re julafton”, men det blev n\u00e5got annat. Jag vet inte klockslag, vilket \u00e4r jobbigt f\u00f6r mig och mitt kontrollbehov, men n\u00e5gong\u00e5ng p\u00e5 eftermiddagen hittades pappa av sin granne p\u00e5 golvet. Han var d\u00e5 pratbar och ville f\u00e5 hj\u00e4lp upp. Men det gick inte. Grannen ringer 112. Pappas k\u00f6rs till Akademiska sjukhuset, han \u00e4r inte kontaktbar vid ankomst och reagerar inte p\u00e5 sm\u00e4rtstimuli. Han intuberas, f\u00f6rs till r\u00f6ntgen f\u00f6r CT. D\u00e5 ungef\u00e4r tror jag min styvmor kommer till sjukhuset. R\u00f6ntgen visar p\u00e5 massiv hj\u00e4rnbl\u00f6dning, f\u00f6rv\u00e4rrad eller orsakad av att han \u00e5t Waran. Neurokirurg bed\u00f6mer att tillst\u00e5ndet \u00e4r inoperabelt, det \u00e4r f\u00f6rsent, skadorna f\u00f6r stora. Eftersom han \u00e4r tubad f\u00f6rs han till centralintensiven.<\/p>\n
Vid cirka 17:45 l\u00e4ser jag p\u00e5 Facebook: ”Du har varit d\u00e4r sen jag f\u00f6ddes, Du f\u00e5r inte f\u00f6rsvinna nu. Morfar du klarar det h\u00e4r!”, det \u00e4r min yngsta systerdotter som har skrivit. Jag skickar henne ett meddelande och undrar vad det \u00e4r som h\u00e4nder, menar hon min pappa?! Min styvmor hade d\u00e5 precis ringt min syster och sagt att nu d\u00f6r han ifr\u00e5n oss och min syster och sv\u00e5ger \u00e5kte direkt. Vid 18:00 ringer min syster och ber\u00e4ttar vad styvmor sagt och jag fr\u00e5gar om jag ska \u00e5ka direkt. Syster s\u00e4ger att hon ska ringa upp styvmor igen och sen h\u00f6ra av sig till mig igen. Hon ringer efter ett par minuter, ber\u00e4ttar om hj\u00e4rnbl\u00f6dningen och att det inte g\u00e5r att g\u00f6ra n\u00e5got. Direkt efter det b\u00f6rjar jag f\u00f6rs\u00f6ka ta mig till Uppsala. <\/p>\n
Efter att ha suttit gr\u00e5tandes p\u00e5 t\u00e5get och sen anv\u00e4nt mig av ”min pappa ligger och d\u00f6r”-kortet f\u00f6r att komma av t\u00e5get bland de f\u00f6rsta, s\u00e5 kommer jag till Akademiska och pappa vid cirka 20:20. Min bror, sv\u00e4gerska, brorsdotter och hennes sambo, min syster, sv\u00e5ger och s\u00e5 klart min styvmor \u00e4r d\u00e4r d\u00e5. D\u00e5 n\u00e4r jag har kommit s\u00e5 kommer doktorn och informerar oss igen, de v\u00e4ntade bara p\u00e5 mig ifall de skulle g\u00e5 snabbt. Vid ca 21:15 extuberas han och vi v\u00e4ntar bara p\u00e5 slutet, som de s\u00e4ger, kan g\u00e5 snabbt eller ta l\u00e5ng tid. Jag har ju varit med f\u00f6rr i liknade situationer, i och med mitt jobb, k\u00e4nner att det inte kommer ta s\u00e5 l\u00e5ng tid. Han har sv\u00e5rt med andningen, mycket slem, h\u00f6g andningsfrekvens, h\u00f6g hj\u00e4rtfrekvens. Hans f\u00f6tter och h\u00e4nder blir bl\u00e5 och kalla ganska snart. Men han k\u00e4mpar p\u00e5, envist. Han har ingen kateter s\u00e5 runt midnatt vill personalen kontrollera om det beh\u00f6vde bytas. Av erfarenhet, \u00e4ven h\u00e4r, s\u00e5 vet jag att om man g\u00f6r saker som att v\u00e4nda patienten kan det vara det sista som kroppen orkar med. S\u00e5 var det denna g\u00e5ng, personalen h\u00e4mtade snabbt in oss och sa d\u00e5 att nu \u00e4r det inte l\u00e5ngt kvar. L\u00e5nga andningsuppeh\u00e5ll, en hj\u00e4rtfrekvens som minskar hastigt. <\/p>\n
S\u00e5 han somnar in, efter midnatt, med oss runt omkring. Jag har f\u00f6r mig att klockan var kvart \u00f6ver, men min sv\u00e5ger tror att den var n\u00e4rmare fem i halv ett. Hur som helst, min far, envis k\u00e4mpande, somnade in den 15:e december. Och inte p\u00e5 min f\u00f6delsedag.<\/p>\n
Jag har alltid m\u00e5tt b\u00e4ttre av att skriva av mig saker, d\u00e4rf\u00f6r blev twitter ett stort andningsh\u00e5l det senaste dygnet…<\/p>\n