Sitter och sl\u00f6ar i soffan och funderar p\u00e5 om jag ska dricka lite te eller om jag ska g\u00e5 och l\u00e4gga mig. \u00c4r tr\u00f6tt och har en f\u00f6rkylning p\u00e5 v\u00e4g och i morgon \u00e4r det dags att jobba igen. En ledig dag \u00e4r f\u00f6r lite, s\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 hur m\u00e5ndagskv\u00e4llen var, s\u00e5 jag ser verkligen fram emot min lediga helg. Har inte gjort allt jag hade planerat f\u00f6r dagen, men det struntar jag i – har helt enkelt inte orkat. Ingen promenad och ingen tr\u00e4ning, inte bra men med en f\u00f6rkylning p\u00e5 g\u00e5ng s\u00e5 var det kanske klokt.<\/p>\n
Konstigt det d\u00e4r med hum\u00f6ret. F\u00f6rut m\u00e5dde jag b\u00e4ttre \u00e4n vad jag kan komma ih\u00e5g att jag n\u00e5gonsin gjort, sen m\u00e5dde jag till och med \u00e4nnu b\u00e4ttre ett tag p\u00e5 grund av honom. Och nu, m\u00e5r jag som jag brukade innan detta \u00e5r, inte riktigt glad och inte riktigt ledsen, men inte heller ”lagom”. Saker och ting roar mig inte f\u00f6r tillf\u00e4llet och jag sover l\u00e4nge igen. K\u00e4nner igen tecknen, jag h\u00e4nger p\u00e5 kanten och klamrar mig fast f\u00f6r att inte falla ner. Jag v\u00e4grar att falla, jag g\u00e5r helt enkelt inte med p\u00e5 det. Jag ska dit upp igen, jag bara ska det och jag vet att jag kan. <\/p>\n
Fast kanske inte just nu, med el\u00e4ndet som p\u00e5g\u00e5r, en f\u00f6rkylning p\u00e5 g\u00e5ng och dessutom tankarna p\u00e5 spiralen som ska in i morgon. Egentligen vill jag inte, tycker inte om den preventiva sidan av den. K\u00e4nns s\u00e5 on\u00f6digt liksom, jag kan ju \u00e4nd\u00e5 inte. Men jag beh\u00f6ver hormonerna f\u00f6r att inte lida av el\u00e4ndet i m\u00e5nader i str\u00e4ck.<\/p>\n
S\u00e5 i morgon \u00e4r det dags \u00e4nd\u00e5…<\/p>\n