Ibland, eller f\u00f6rresten jag ska inte ljuga, r\u00e4tt ofta s\u00e5 faller jag in i gamla tankem\u00f6nster. Ofta kan jag t\u00e4nka r\u00e4tt fr\u00e5n b\u00f6rjan men s\u00e5 b\u00f6rjar jag grubbla och t\u00e4nka mer och helt pl\u00f6tsligt \u00e4r allt fel i min hj\u00e4rna. Man tycker att jag borde ha l\u00e4rt mig vid det h\u00e4r laget. Men nej, jag l\u00e4r mig inte.<\/p>\n
I helgen var ett s\u00e5nt h\u00e4r tillf\u00e4lle, m\u00e5nga t\u00e5rar och oro blev resultatet. S\u00e5 dumt, s\u00e5 on\u00f6digt. Det var n\u00e5got jag t\u00e4nkt p\u00e5 ett tag. N\u00e5got jag best\u00e4mt mig f\u00f6r att skjuta \u00e5t sidan eftersom jag tyckt det varit f\u00f6r tidigt, men det g\u00e5r inte alltid att styra tankarna dit man vill. \u00c5tminstone inte helt. Min hj\u00e4rna lindade oron i n\u00e5got annat men s\u00e5 klart visste jag vad den bakomliggande orsaken var, men den kunde jag inte uttrycka i ord. Bara i t\u00e5rar. Och det som kom ut i ord var saknaden \u00f6ver mina hundar.<\/p>\n
Ska f\u00f6rs\u00f6ka att b\u00e4ttre mig, jag ska.<\/p>\n
Men s\u00e5 jag svammlar. Klockan \u00e4r mycket, jag b\u00f6rjar bli tr\u00f6tt. Kanske dags att sova, men det blir ensamt och ovant efter 9 n\u00e4tter tillsammans med k\u00e4rleken.<\/p>\n